"Okej Jasmine. Och förresten... din pojkvän är riktigt söt"

Jag skrattade.

"Jag får akta mig så du inte tar honom från mig"

Grace nickade och skuttade glatt ut till sitt rum igen. Jag log och hällde upp mjölk i ett glas. Jag höll på att spotta ut den. Den var sur.

______________________

Jag ställde ner glaset. Min mobil ringde. Jag låste upp och kollade på displayen. Jag log när jag såg vem det var.

"Hej Harry!" sa jag glatt.

"Hej Jas! Ska du göra något idag?"

"Ja" sa jag och log. "Jag ska vara med dig, tydligen"

Han skrattade.

"Bra! Vill du träffas vid Starbucks?"

"Visst! Vi ses där om fem minuter!"

"Det gör vi!"

Harry la på och jag tryckte mobilen mot bröstet. Bara jag tänkte på att jag skulle träffa Harry fick mitt hjärta att rusa. Jag tog mig samman, satte upp mitt hår i svans och gick ut genom dörren. Harry. Here I come.

Harrys perspektiv

Jag hade ännu inte tagit mobilen från örat. Jag ska träffa Jas på Starbucks om fem minuter. Jag rättade till min väska, la mobilen i den och började gå. Eftersom jag nästan var på Starbucks behövde jag inte skynda. När jag var där satte jag mig vid ett bord vid fönstret och kollade ut i hopp om att se Jasmine. Efter fem minuter hade hon fortfarande inte kommit. Jag suckade utan att vända mig från fönstret.

"Ska du bara titta ut genom fönstret ska jag väl gå" hörde jag Jasmine säga.

Jag vred snabbt på huvudet och kollade på Jasmine som satt framför mig.

"Hur... hur kom du?!"

"Du kollar åt vänster, gubben. Jag kommer från höger" sa hon, lutade sig över bordet och klappade mig på kinden.

Jag skrattade generat.

"Det visste jag väl"

Hon skrattade. Vi gick fram och beställde.

"Jag tar det vanliga" sa jag och log till killen med grön keps.

Han nickade. Jasmine kollade på mig med nyfikna ögon och huvudet lätt på snedden.

"Det vanliga?"

"Latte blandat med espresso" förklarade jag

Hon rynkade äcklat på näsan.

"Det kan inte vara gott"

"Det är det, tro mig" sa jag och log.

Hon nickade och beställde vanligt svart kaffe. Vi gick ut på gatan och drack lite medan vi gick. Hon rynkade näsan åt sitt kaffe.

"Det är en smak som.... blandat med grädde och kaviar" sa hon ogillande.

"Kaviar? Vad är det?" frågade jag förvirrat.

"Min mormor är svensk. Det är något svenskt pålägg dom har som smakar sjukt dåligt. Det är typ fiskägg"

Jag rynkade näsan.

"Släng kaffet om det smakar kaviar"

Hon nickade och slängde det i närmaste sopkorg. Jag räckte henne mitt kaffe och log.

"Smaka"

Hon log och tog emot den. Hon tog en klunk. Hennes ögon lyste av lycka.

"Det här... det här är OTROLIGT!"

Jag log stort.

"Visst är det?"

Hon nickade och gav den till mig, sen delade vi på den. En klunk var. Tillslut var vi vid en stor galleria. Vi gick in där och gick in i en stor klädaffär. Jasmines ögon lyste av panik.

"Shit, jag hade glömt" viskade hon panikslaget och gömde sig bakom en skyltdocka.

Lindsay var påväg mot oss, och slet argt upp Jasmine från golvet.

"Hur kunde du?!"

"Förlåt, Lindsay, jag glömde!"

"Jaha, så nu vet jag hur mycket jag betyder för dig!" fräste hon.

"Men, Harry ringde..."

Lindsay avbröt henne.

"så nu är HARRY mer värd än mig?! en snubbe som du träffade i parken?!"

"Han räddade mitt liv!" sa Jasmine argt tillbaka.

"Men BUUHUU! Såååå synd för dig! Min morfar är död, och jag gnäller inte om det!"

"Ååh din morfar är inte död! Han är i Irland, och det veet du!"

"Jaha, men han är NÄSTAN död!" fräste Lindsay.

Jasmine såg ut att kunna slå till Lindsay. Eller döda henne med en yxa.

"Ja, nästan lika HJÄRNDÖD som dig! Lindsay, ja, jag glömde. ALLA glömmer någon gång! Men nej, inte du för du är PEEEEERFEKT!"

"Jag glömmer saker!"

"Ja, som vad vår vänskap betyder för dig! Men tydligen. Är den lika viktig som guldfisken du spolade ner för du hade tråkigt?! Eller när du åkte med en skridsko  på din Iphone för att få en ny? Tydligen" fräste Jasmine.

"Och du är klantig, dryg och ingen gillar dig!" anklagade Lindsay.

"You hear that?" frågade Jasmine kallt. "It's me not giving a single f'ck"

"Åh, sluta leka tuff!" sa Lindsay och la armarna i kors.

"Vad är problemet med det då? Du gör det ju varje dag. Och det är därför du inte har någon. För ingen gillar folk som är dryga"

Lindsay stampade med foten hårt i golvet och vände sig till mig.

"Men är det inte Harry Styles? Jasmines pojkvän? Ska du inte berätta din lilla hemlighet för Jasmine nu? Eller är hon inte värd det?" frågade hon kallt.

Jag kollade panikslaget på Jasmine.

"Vadå hemlighet? Jag håller inget hemligt för Jasmine."

"Jaså inte? Åh, och hur mår Louis, Zayn, Liam, och Niall, förresten? Påminner dom namnen dig om något?"

Jag puttade Lindsay ur vägen, tog Jasmines hand och drog henne ur affären. Jag skyndade att komma därifrån.

"vad var det där om? vilka är dom?"

"Vänner, bara. Inga speciella"

Jasmine nickade. Efter tio minuter satt vi båda i soffan i min lägenhet och kollade på Paranormal Activity 2. jag kunde fortfarande inte få Lindsays ord ur skallen.

Kanske jag borde berätta för Jasmine i alla fall...

_______

Rätt så nöjd med delen c; Hoppas ni gillade den.

Vad tror ni? Berättar Harry, eller kommer Jasmine på det alldeles själv? c:

En fiskmås gick runt på sanden lite längre bort. Harry skrattade och reste sig upp för att se den lite bättre. Jag reste mig upp och ställde mig brevid honom. Fiskmåsen flög iväg. Harry vände sig mot mig.

"Du är vacker, vet du det?"

"Jag har hört det" sa jag och log.

Han lutade sig fram, och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

______________

Efter ett tag drog han sig tillbaka. Vi stod en stund och kollade in i varandras ögon. Min mobil ringde. Jag pillade up pden från jackfickan och svarade.

"Hallå"

"Jasmine, klockan är mycket, ska du komma hem nu?" frågade mamma i luren.

"Ja visst mamma. Jag kommer" sa jag nedstämt.

Mamma la på. Jag satte mobilen i jackfickan igen.

"Jag måste gå" sa jag och log svagt.

"Ska jag följa med dig?" frågade han oroligt.

"Nej, det är lugnt Harry" sa jag och kysste honom snabbt. "Vi ses"

"Ja..."

Jag satte händerna i jackfickorna och började min färd hemmåt. Jag gick förbi Big Ben. Jag stannade upp bara för att kolla på den stora klockan ett tag innan jag fortsatte. När det till slut blev becksvart ute steg oron från 0 till 100.

"Jag borde ha gått hem med Harry..." mumlade jag och ökade takten på stegen.

Tillslut såg jag mitt hus. Jag sprang in upp på uppfarten och in i hallen. Jag pustade lättat ut.

"Det tog tid, raring" sa mamma när jag gick in i köket.

"Ja, jag stannade till för att se Big Ben"

Mamma nickade och kollade ner i tidningen igen.

"Jasmine!" ropade Jake från vardagsrummet.

"Ja?"

"Kom och kolla!"

Jag gick in i vardagsrummet. På teven gick Family Guy.

"Nej fy, stäng av det där!" sa jag och tog kontrollen och stängde av.

Jake himlade med ögonen.

"Jaja"

Jag gick upp på mitt rum och la mig i sängen. Det var inte meningen, men jag somnade ganska fort.

Nästa dag

Jag slog upp ögonen och satte mig spikrakt upp i sängen. För ett tag visste jag inte vart jag var, men efter två sekunder kom jag på det. Eftersom jag hade på mig gårdagens kläder klev jag upp och gick fram till min garderob. Jag tog på mig ett grått linne med rosa Ying och Yang och rosa byxor. Jag gick elegant ut ur mitt rum och nerför trappan. Jag slängde en blick på klockan. Halv 9 på morgonen. Mamma och pappa åkte till jobbet för länge sen. Dom jobbar helg. Imorgon ska matteläxan in. Och den har jag inte gjort...

Innan jag hann sätta mig ner och fundera på algoritmer ringde min mobiltelefon. Jag tog irriterat upp den och svarade.

"Hallå"

"Hej Jas! Förlåt för det där på Starbucks... men han är en riktig sötnos, och jag antar att jag blev avundsjuk..." sa Lindsay.

"Det är lugnt Liss" sa jag. "Ville du nåt mer?"

"Jo... vill du... typ åka och köpa nya kläder i eftermiddag?"

"Ja visst, jag ska bara fixa mat till småglinen här hemma. Dom klarar sig inte utan mat i magen alls. Dom måste lära sig växa upp" sa jag och skrattade.

Lindsay skrattade.

"Okej, men då ses vi sen"

"Ja, det gör vi" sa jag och la på.

Jag öppnade kylskåpet och tog ut mjölken. Jag vände mig om för ta ett glas när jag såg Grace stå där med ganska trumpen min. Några ynka tårar rann nerför hennes kinder.

"Småglin?" snyftade hon.

Jag insåg att hon hört allting och kramade om henne.

"Jag menade inte dig sötnos. Jag menade egentligen ingen, men det kan vara tröttsamt att ta hand om hela familjen så ofta"

Grace nickade och torkade bort tårarna med sin lilla hand. Hon log sött.

"Okej Jasmine. Och förresten... din pojkvän är riktigt söt"

Jag skrattade.

"Jag får akta mig så du inte tar honom från mig"

Grace nickade och skuttade glatt ut till sitt rum igen. Jag log och hällde upp mjölk i ett glas. Jag höll på att spotta ut den. Den var sur.

______

Ganska uselt slut faktiskt, men annars blev jag rätt nöjd med delen (: