Jag hade helt glömt bort att jag hade den här bloggen holy shit.

Ingen (Förutom mina vänner som jag klumpigt nog gav ut bloggadressen till) kommer antagligen läsa det här.

Men om någon från 2013 bestämmer sig för att besöka min gamla blogg så vill jag bara säga hej, och sånt.

Jag kommer inte fortsätta på bloggen. Jag har gått vidare.

Men jag ville ge bloggen ett ordentligt avslut. Jag kommer inte ta bort den (Trots att "novellerna" inte var särksilt bra), för jag kommer nog vilja gå tillbaka och titta på vad jag åstadkommit med min dröm om att skriva.

Så, jag antar att det här är både ett hej och ett farväl.

Hare gött.

"Bra" han skulle precis kyssa mig, när Nat skrek i mitt öra

"KIIIIMBEEERLYYYY! VI SKA PÅ LEEKTIOOOON NUUUU!"

Griffin stirrade på Nat, och hon log kallt mot honom.

"Vad gör du här, flickfavoriten? Gå vidare"

Griffin tittade stött på Nat, vände på klacken och gick iväg. Jag tittade förbannat på Nat.

"Tro mig" sa hon, la den enaa handen på bröstet och den andra i luften. "Du kommer tacka mig någon dag för det jag nyss gjorde."

______________

På kvällen

Jag slet frustrerat ut olika plagg från garderoben. Vad ska jag ha på mig?! Jag kan inte ha en klänning, med tanke på att jag ska på en fotbollsmatch. Men jag vill också se bra ut framför Griffin. Jag tog ut ett par shorts ur garderoben, men slängde dom snabbt åt sidan. Nej, det blir för kallt. Jag tog fram ett par rosa jeans och funderade en stund. Ja, dom får duga. Vad kan jag ha till då? Jag tog upp en vit t-shirt, men den hade en fläck på bröstet, så jag slängde den åt sidan. Jag tog upp ett vitt linne och granskade det. Inga hål, ingen fläck. Jag la de utvalda kläderna på stolen och tog också en gul kofta.

Jag tittade mig omkring i rummet. Det såg hemskt ut. Högar av kläder låg på mattan man inte ens såg längre, min säng var full av olika skor och på min skrivbordsstol låg flera olika scarfar. Om mamma kom hem och såg det här skulle hon bli galen, så jag slängde in alla kläder i garderoben. Jag kollade på högen av skor på min säng. Vilka skor ska jag ta? Vanliga Converse, eller höga Jeffrey Campbell? Jag började gräva i den oändligt höga högen av skor och drog ut ett par beiga Jeffrey Campbell. Dom får duga.

Jag gick in i badrummet och stirrade på min spegelbild. Jag la på ett lager mascara och naturligt läppglans. Jag slängde en snabb blick på min mobil, den blinkade frenetiskt. Jag låste upp den och läste meddelandet jag fått.

'Hörde att du skulle på fotbollsmatch. När börjar den? xxx Niall'

Jag tänkte efter. Han hade faktiskt aldrig sagt en tid. Bara "Mitt lag har en fotbollsmatch ikväll" Vad har egentligen Griffin för telefonnummer?

Jag smsade Nat 'Vad har Griffin för telefonnummer?' Två minuter senare svarade hon 'Håll dig borta från honom Kim. Han är hemsk' Jag svarade lite snabbt 'När börjar matchen då?' Innan jag ens hunnit klicka "skicka" svarade hon 'Den brukar börja klockan sju ungefär'

Jag kollade på klockan. Halv sju. Min mobil pep till och jag öppnade ett till sms.

'Kim? När börjar den? xxx Niall'

'Sju, typ'

Jag tog på mig de utvalda kläderna och kollade mig i spegeln en sista gång. Det tar ungefär femton minuter till fotbollsplan om man går, så det passar att jag börjar gå nu.

"Var ska du då?" Sa en röst bakom mig när jag öppnade dörren.

Jag vände mig snabbt om och stirrade in i Thomsons ögon.

"På fotbollsmatchen. Griffin bjöd in mig"

"Håll dig borta från honom" uppmanade Thomson. "Först låtsas han vara förälskad i dig, men sen kommer han krossa ditt hjärta"

Jag fnyste.

"Vad vet du om Griffin?" Thomson himlade med ögonen.

"Vad vet jag INTE?! Alla tjejer älskar honom, och killarna önskar att de var han. Tror Griffin. Jag verkligen hatar honom, och han ska inte få krossa ditt hjärta"

"du är bara femton Thomson. Låt mig få leva mitt liv, vem tror du att du är? Min pappa?"

Thomson svalde hårt, vände sig med ryggen till.

"Bara gå. Men kom inte och gråt när han förstör ditt liv" Jag fnyste igen, gick ut och slängde igen dörren efter mig.

Jag tittade på klockan. Tio i sju. Jag började springa, men saktade av efter en stund. Det är inte smart att springa i Jeffrey Campbell.

Jag tittade på klockan. Sju. Matchen borde börja nu. Jag suckade och började springa igen. Innan jag hann inse det, hade en bil stannat brevid mig och dragit in mig. Jag tittade panikslaget omkring mig. Jag stirrade in i ett par vackert blåa ögon.

"Niall?" jag fortsatte stirra in i hans ögon.

"Du borde inte springa runt i såna skor på kvällen" Niall log och skrattade.

"Så det här är Kimberly?" en okänd röst skrattade.

Jag vände snabbt på huvudet och stirrade in i två bruna ögon.

Killen tog min hand och skakade den.

"Jag heter Zayn. Och han som kör heter Harry. Han som sitter brevid Harry i passagerarsätet heter Liam. Louis skulle varit här, men han ville hellre vara hemma och se på film"

Jag försökte le vänligt, men jag var fortfarande väldigt förvirrad. Bilen stannade och killarna klev ut.

"Vi är framme. Lite sena, men vi är framme." sa Niall och tog min hand. Jag skakade av hans hand, rädd för att Griffin skulle se.

Matchen hade precis börjat, och vi satte oss på första läktaren. (Och eftersom jag inte kan någonting om fotboll hoppar vi över den delen cx)

Griffins lag vann, och han verkade väldigt nöjd över det. Jag gick ner på planen och Griffin kramade mig hårt.

"Jag är så glad att du var på den här matchen"

"Låtsas vara förälskad i dig, sen krossar han ditt hjärta" Thomsons ord snurrade runt i mitt huvud.

Griffin tog min hand och drog mig lite längre bort till dörren som ledde till deras omklädningsrum.

"Griffin, vad är det?"

Griffin tryckte upp mig mot väggen.

"Jag har kollat in dig ett tag nu" mumlade Griffin. "Och jag har väntat så länge på det här ögonblicket" Griffins läppar snuddade vid mina, men han rycktes snabbt bort.

"Ni borde verkligen hitta mer passande ställen att göra det här på" sa Niall och tittade med genomborrande blick på Griffin. "Och inte där folk går för att duscha"

"Och varför bryr du dig?" Griffin fräste mot Niall och knöt sin näve, beredd på att ge honom ett riktigt blåöga.

"För att vissa vill duscha" sa en kille bakom Niall. Griffin tittade bakom Nialls rygg och såg ett långt led med folk som ville duscha.

Griffin gick surt därifrån. Jag tittade irriterat på Niall, men han bara log.

"Jag lovar." sa han och tog mina händer i sina. "Du kommer tacka mig någon dag för det där"

Nästa dag

Jag stod vid mitt skåp och skulle ta ut en geografi bok när någon knackade mig på axeln.

"Hade du kul på fotbollsmatchen?"

"Ja, faktiskt. Det var kul"

"Griffin har gått runt och skrikit hela morgonen, så jag antar att det var hans lag som vann."

"Jag vann också" sa jag och log.

Nat tittade förvirrat på mig.

"Jag vann en kyss" sa jag stolt.

Nat suckade och la en arm om min axel.

"Du är hopplös"

Klockan ringde och jag gick in i klassrummet. Nat skulle ha dramalektion nu. Griffin sprang fram till mig och kysste mig lätt på munnen. Han tog min hand och drog ut en stol till bänken brevid hans. Jag satte mig ner och skrattade. Han dunsade ner på stolen brevid mig och tog min hand. Det kändes som en film.

"Är du ledig efter skolan?" frågade Griffin.

"Jo, jag är nog ledig"

"Vill du ta en fika då?"

"Visst. Vilken är din sista lektion?"

"Historia, din då?"

"Matte" suckade jag.

Griffin kysste mig på kinden. "Jag vet ett sätt för dig att slippa matten."

"Skolka? Nej, det kan jag inte göra"

"Kom igen! Det är inte så hemskt. Dessutom, har du väl bra betyg i matte? Vad kan du missa?"

Jag rodnade.

"Okej, jag kan väl skolka. Kommer det bara vara vi som tar fika?"

Griffin kysste mig igen.

"Såklart Prinsessan."

_______________

Jag antar att det här är delen där jag förklarar varför jag inte skrivit så mycket, men jag har helt enkelt glömt bort eller inte orkat. Men också borde jag klaga nu och säga "Snälla, kan jag få fler kommentarer!" Men det behövs inte c: Det enda som jag vill att ni ska göra, är att kolla in denhär videon. Det är otroligt viktigt, och jag vill så gärna att ni kollar in den. Och jag tänkte att, om jag stoppar linken i slutet av en lång del, så kanske det går bättre. Och inte bara ett inlägg om videon. Snälla, kolla in videon, det är otroligt viktigt.

http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc&feature=youtu.be

"Kimberly Lake, jag visste att du var en plåga, men att du har dåliga öron, det visste jag inte!" nästan skrek Mrs. Galvez på spanska. Antingen sa hon det, eller så frågade hon om jag var en pizza med röda stövlar. Fast jag chansar på det första.

"Ehm, jag har bra öron Mrs. Galvez" jag hörde på min egna röst att den var klen och ostadig. Hoppas bara att hon inte hörde det.

"Nå, vad heter Inkarikets skapare?"

"Manco... någonting"

Hon suckade.

"Nära nog"

_________________

På kvällen

Jag låg i soffan brevid Olly och tittade på en film. Vi fick inte igång hans nya spel, så det fick bli en filmkväll istället.

Vi hade en stor skål pop corn mellan oss. Jag stoppade in en näve pop corn i munnen. I ögonvrån såg jag Olly vrida på huvudet.

"Hur är det med din pappa?"

"Jag vet inte, han skickade ett sms  i morse, men jag öppnade det aldrig" sa jag, som världens normalaste sak. Olly föräldrar är inte skilda. De är en enda lycklig familj. olly har också två systrar. De är tvillingar och är ungefär 8 år.

"Men öppna det! Han kanske kommer med goda nyheter! Han bor ju i Canada. Där kan allting hända!"

Jag skrattade och tog upp mobilen.

"Huh" sa jag och skrattade tomt. "Jag har fått ett sms från 'okänt nummer'"

"Spännande!" sa Olly sarkastiskt. "Vad står det?" Han lutade sin haka mot min axel för att se bättre.

'Tjena Kimberly, fråga mig inte hur jag fick ditt nummer. Det var Susan som gav mig numret. Vill du träffas någon gång i helgen?'

Jag var tvungen att läsa om meddelandet tre gånger. Vem har Susan gett ut mitt nummer till?

"Känner du honom?" frågade Olly efter en stunds tystnad.

"Nej, jag tror inte det" jag stängde ner meddelandet och öppnades pappas.

'Hej Kim, jag har varit lite upptagen på sistone, men nu har jag fått ledigt i två veckor. Jag tänkte om du kanske ville komma och hälsa på? Åh, en sak till. Du vet, Hannah? Jo, goda nyheter! Du ska få en liten bror! Ja, hälsa mamma och Thomson, älskar dig, XXXX Pappa'

"Canada... där kan allt hända" mumlade jag efter att jag läst pappas sms tre gånger.

Hannah är pappas X fru, och dom har redan två barn tillsammans. Nu ska dom få ett tredje.

"Vad... kuuul....!" sa Olly och flyttade sin haka från min axel. "Se det på den goda sidan! Du bor ju inte där. Du bor här Thomson, mig och Susan" han log och la sin arm på min mage.

"På tal om Susan, vem kan hon ha gett ut mitt nummer till?"

Olly skrattade tog min mobil knappade in något på den och gav tillbaka den.

"Vi tar reda på det"

Jag låste upp min telefon och tittade på vad han gjort.

'Vi kanske kan träffas redan idag?'

Jag stirrade på Olly i två sekunder, men slog honom sedan i huvudet med en kudde.

"Vad gör du?!" sa jag och försökte låta allvarlig, men jag brast bara ut i skratt.

"Du vill ju veta, nu får du veta!" Han skrattade. "Nu gör det på mitt sätt"

Jag log och la mitt huvud på hans bröst.

"Du vet när vi gick från bussen och du höll mig i handen för det var mörkt och du var rädd?"

"Jag var inte rädd!" protesterade jag. Jag hade sett en skräckfilm och jag var..."

"Rädd" avbröt Olly mig med. "Minns du då?"

"Jag minns" mumlade jag och la armarna i kors. "Men jag var inte rädd"

"Nej nej" han skrattade. "När jag kom in i mitt hus stod Zoey där och frågade 'Är du och Kim äntligen ihop?'"

Jag skrattade.

"Zoey är söt hon. Hon vet att vi är vänner" sa jag och tog upp min mobil. "NYTT SMS!"

Olly som hade stängt ögonen ett tag öppnade dom och tog min mobil.

"Hur kan du min kod förresten?" frågade jag när han läste sms:et tyst för sig själv.

"Såhär står det!" sa han och harklade. "'Vi kan träffas i parken. Jag tror du förstår vilken park jag menar. Parken tvärs över gatan precis vid McDonalds. Vi ses där om tio minuter'"

Olly reste sig upp och greppade min hand och drog mig upp.

"Jag tror vi ska ta en tur till parken."

Jag greppade Ollys hand när vi stod där i mörkret. Tänk om det var en mördare. Men, hur hade han fått mitt nummer? Tänk om det bara var Griffin som skojar med mig. Tanken på att Griffin skulle bry sig om mig fick mig att känna mig som en fjäril. Sen föll mitt hjärta som en sten när jag insåg att Griffin aldrig skulle slänga en blick på mig. Jag menar, jag är... jag. Han är Griffin. Den perfekta killen som inte bara är snygg, utan också smart. Till skillnad från Jonathan som är lika dum som loket. Jag fnissade och klämde åt Ollys hand ännu mer.

"Kimberly?" frågade en röst från skuggorna bakom fontänen.

Nu var säkert Ollys hand svullen och röd, så hårt tryckte jag. Figuren klev ut ur skuggorna, fast jag kunde inte se vem det var. Han hade solglasögon och luva. Antagligen för att göra avslöjandet... avslöjande.

"Jag blev ärligt talat förvånad när du skrev tillbaka" Figuren skrattade. Jag kände igen skrattet. Nej. Det var omöjligt. Griffin?!

Figuren tog av sig sina solglasögon och luvan. Jag la min lediga hand för min mun och hämtade efter andan. Det är omöjligt... det är...

"Känner du inte igen mig?" figuren skrattade igen. "Förvånar mig inte."

Griffin, Griffin. Jag släppte taget om Ollys hand och sprang för att omfamna Griffin.

"Griffin jag är så glad!" jag stirrade in i de blå ögonen.

Jag vaknade upp ur min drömvärld. Vänta. Griffin har chokladbruna ögon. Vem är då... det här?

"Vilket mottagande." Figuren tog upp en ficklampa och lös på sitt ansikte.

"Du är inte Griffin..." Jag släppte greppet om figuren och stirrade på hans ansikte. Det blonda håret, och ögonen. Det var som att stirra in i en himmel en vacker dag i Juli. Han log så man kunde se hans tänder.

"Inte vad jag vet. Mitt namn är Niall, trevligt att träffas." han bugade djupt. När han såg Att Olly skyndat sig fram till mig och greppat tag i min hand, frös hans blick.

"Och vem är du?" fräste han mellan tänderna och tittade med kalla ögon mot Olly.

"Jag skulle vilja veta vem du är, som stör folk."

"Och då antar jag att Kimberly är din flickvän?" Niall stirrade på min hand som var hårt greppad av Olly.

"Kanske det!" fräste Olly. Jag stirrade på honom. Olly har alltid varit överbeskyddande, men han har aldrig sagt något sånt för han tror att jag är rädd.

"Olly du är inte min pojkvän!" sa jag och log svagt mot Niall.

"Nej, juste..." Olly släppte min hand och stoppade båda sina händer bakom sin rygg.

Niall log stort och tog min hand. Han skakade den.

"Jag skulle vilja lära känna dig, Kimberly."

"Kan du först förklara varför du ville ha mitt nummer." sa jag.

"Du är helt enkelt bedårande"

Olly la sina händer på höfterna och knöt nävarna.

Niall la armen om mina axlar och viskade i mitt öra.

"Är han inte lite spänd?" Han nickade mot Olly som stod framför fontänen med knytna nävar.

"Han kommer inte skada dig. Har han svårt att smälla flugor, kommer han ha svårt att smälla dig." viskade jag tillbaka och log.

Niall skrattade.

"Har du någon pojkvän?" frågade han.

"Näe. Inte för tillfället"

"Så synd" sa han, fast han log.

Nästa dag

"Hej Kimberly!" en röst ekade genom korridoren när jag stod vid mitt skåp. Jag vände mig trött om och tittade vad Nat ville nu. Fast det var inte Nat.

Mina ben kändes som spagetti. Hur kan han mitt namn?

"Hej Griffin" sa jag så självsäkert jag kunde och stängde mitt skåp.

"Jag kanske går för fort fram, men..." Griffin blev avbryten av Olly.

Vad ville Olly nu då?

"Kimberly, du skulle nog vilja se det här"

"Vänta Olly"

Olly ryckte på axlarna och stampade iväg igen.

"Så, vad ville du?" jag tittade på Griffin och log så diskret som jag kunde. 'Sluta le sådär! du ser ut som en idiot!'

"Jo, mitt lag har match ikväll. Vill du komma?"

Jag kände att jag skulle börja hyperventilera. Griffin, bjöd ut mig. MIG! Kimberly!

"Vad säger du?" han log sitt perfekta leende och satte sin arm strax brevid mitt ansikte så han stod lutad mot mig.

"Ja, gärna" Jag blev förvånad över min stadiga röst och log självsäkert. "Jag kommer"

"Bra" han skulle precis kyssa mig, när Nat skrek i mitt öra

"KIIIIMBEEERLYYYY! VI SKA PÅ LEEKTIOOOON NUUUU!"

Griffin stirrade på Nat, och hon log kallt mot honom.

"Vad gör du här, flickfavoriten? Gå vidare"

Griffin tittade stött på Nat, vände på klacken och gick iväg. Jag tittade förbannat på Nat.

"Tro mig" sa hon, la den enaa handen på bröstet och den andra i luften. "Du kommer tacka mig någon dag för det jag nyss gjorde."

__________

Jag vet att ni fått vänta länge, så jag tänkte. 'Hmmm... jag kan ju göra en lång del, föra storyn framåt, och göra så Niall blir snyggare än någonsin. Eller så kan jag låta dom vänta tills dom vill sticka mig med gafflar. Hmm... undrar vad jag ska välja...' Typ, något sånt... Näe, ni skulle inte vilja sticka mig med gafflar. Ni vill bränna mig på bål, som den häxa jag är! C: Nej, men det har tagit lång tid, för jag har haft några, uhum, problem. Både med skolan, och ehem, något annat som är onödigt att ta upp på bloggen... C: Hoppas ni gillade delen, och snälla, ni kan väl lindra ert hat mot mig, nu när ni fått er del? C:< Inga bilder nu.

Så. Nu kan ni hata mig. FRITT FRAM! XC

Näeeee.... okej, jag ska sluta skriva att ni hatar mig, för ni kommer hata mig för det...

ATTANS! XC

"Vad är ditt namn?"

"Kimberly."

Han log och tog min hand.

"Vackert namn på en vacker kvinna"

Med dom orden försvann han ut genom dörren, och jag rodnade åt hans ord, men kom sen tillbaka till verkligheten.

"Nästa kund!"

_____________

Nialls perspektiv, dagen efter

"Jag får det inte att funka! Det finns ju massor med Kimberly tjejer på twitter! Och jag vet inte ens vad hon heter!" sa jag frustrerat och lät mitt huvud falla ner på skridbordet och ge ifrån sig ett högt dunk.

"Glöm henne Niall. Du möter nya tjejer varje dag, vad är det som är så speciellt med henne?" frågade Zayn.

"Hon jobbar på McDonalds, hörde du honom inte?" skrattade Harry.

"Allvarligt grabbar, hon var speciell."

"Då var hon väl det" sa Louis och höll sig för skratt.

Jag suckade och fortsatte leta.

"Du kan ju pröva på henne" sa Harry och klickade på ett konto med en lång ljus fläta som profilbild.

"Nej, hon har ju inte långt hår" sa jag och himlade med ögonen "dessutom heter det här kontot inte ens Kimberly"

"Men pröva, för guds skull!" sa Liam och nickade. "dessutom, om det inte skulle ha något med någon Kimberly att göra, skulle vi ju inte fått se kontot"

Jag vände blicken mot datorn och kollade in hennes bilder. En bild på en lång flicka med blont hår log mot kameran.

"Det här är inte Kimberly" sa jag och bläddrade vidare bland bilderna.

Jag bläddrade förbi en bild med den blondhåriga tjejen och två andra tjejer, en med flammande rött hår och en annan med brunt hår och stort leende på läpparna. Dom stod framför en berg och dal bana och höll varandra hårt i handen. Jag spärrade upp ögonen och bläddrade tillbaka till den bilden.

'På tivoli med mina bästavänner Kimberly och Nat. Nu ska vi åka en farlig bana. Wish us good luck ;)'

"Det är Kimberly!" tjöt jag och flög upp från stolen.

"Vi sa ju att vi skulle hitta henne" sa Harry slugt.

Jag klickade på Follow och hoppades att Kimberlys kompisar inte är haters.

Kimberlys perspektiv

Jag satt i soffan i min lägenhet och spelade spel på min mobil. Mitt i spelet började min mobil ringa. Jag suckade och svarade.

"Kimberly!" skrek Susan i luren innan jag hann säga något.

"Ja, vad är det?"

"Niall Horan följer mig på twitter!"

Jag stelnade till. Han har väl inte... nej, såklart inte. Susan är vacker med sitt långa blonda hår.

"Det är ju kul! Men, jag trodde inte att du gillade One Direction?"

"Nu gör jag det!" skrek hon glatt och la på.

Jag tänkte på det ett tag. Jag är ju trotsallt med på ganska många av Susans bilder, men, hade han inte följt mig då? Nej såklart, han vet inte vad jag heter. Jag tänkte sen inte mycket mer på det och fortsatte spela.

Jag hasade mig upp ur sängen nästa dag. Skola idag. Igen. Jag struntade i att äta frukost. Vi slutar ändå 12.50 idag. Jag tog på mig svarta byxor, en svart tröja med gula blommor på och sen lite smink. Jag funderade på att hela dagen skulle gå utan frukost så jag tog ett äpple. Jag kollade på klockan och log. Äntligen skulle jag komma i tid till bussen. Jag tog min jacka och väska och började gå. Jag slängde äpplet i diket och satte mig i busskuren. Det var alldeles tomt på gatorna, och jag undrade om klockan gick fel. Jag tittade på klockan i mobilen. Nej, klockan är åtta. Det borde vara någon här. Jag andades in den svala luften. Det är en härlig morgon, kanske jag borde gå till skolan. Det är ju ändå långt härifrån. Men Natasha brukar alltid åka med mig. Nej, jag vill gå. Jag plockade upp mobilen och smsade henne att jag går till skolan.

Jag började gå i rask takt, men saktade efter ett tag av. Varför så bråttom? Jag log avslappnat och stoppade händerna i min jackficka. Min mobil viberade till, men jag struntade i det. Lite längre fram såg jag skolan, och också Thomson som gick ensam. Jag sprang ikapp honom.

"Hey Sis" sa han och log svagt.

"Hur är det? Du brukar inte gå ensam, och verkligen inte se så bedrövlig ut! Du ser mer ledsen ut än en gris som ska slaktas."

Han skrattade tyst.

"Alex har dumpat mig för att hänga med sin nya flickvän, Stephanie"

Jag la min arm över hans axlar.

"Såså, dom gör nog slut snart"

"Varför tror du det?"

"Jag bara känner det på mig"

Steph är en riktig player. Hon går i en annan klass. Han nickade och sprang ikapp någon annan. "Vem vill synas med sin syrra, liksom" brukar han säga och skratta. Jag skrattade tyst.

"Kim!" skrek Susan och sprang ikapp mig.

"Hey!" skrattade jag och krokade arm med henne.

"Niall följer mig på twitteeer" sjöng hon högt och tydligt, för att alla skulle höra. Och det gjorde dom alltid. Viskningar spreds på skolgården.

"Schh" sa jag. "Varför vill du att alla ska höra? Jag menar, ni kanske har ett hemligt förhållande" Det tog emot att säga det, men tillslut presseade jag ut det genom munnen.

"Ja!" sa hon och log. "Det var inget alla!"

Det ringde in, och jag har ännu inte sett Natasha. Jag måste berätta för henne om Niall.

Just nu, jag vet inte varför, längtade jag till jobbet efter skolan.

Vi gick in i klassrummet, och satte oss på platserna. Läraren kom in i klassrummet och började prata på spanska. Tänk om Niall följde henne bara för att hålla koll på mig? Eller han kanske bara följde henne för att hon är vacker? Eller, så är det nån galen ailen som tog över Nialls konto och fick honom att följa alla som inte gillar 1D, sen lämnar han kroppen och Niall vaknar upp som vanligt, men kommer sen på att han följer flera miljoner mer tjejer och killar. Eller, så kanske han bara följer alla som ber honom följa dom. Fast då hade han följt mer än när han var alien, för det är måååånga som vill bli följd av honom. Annars kan han hittat kontot och tänkt 'Åh, vad fin hon är, henne ska jag följa!' Fast, jag tvivlar. Liksom, hade han inte följt mig också då?

"Kimberly Lake, jag visste att du var en plåga, men att du har dåliga öron, det visste jag inte!" nästan skrek Mrs. Galvez på spanska. Antingen sa hono det, eller så frågade hon om jag var en pizza med röda stövlar. Fast jag chansar på det första.

"Ehm, jag har bra öron Mrs. Galvez" jag hörde på min egna röst att den var klen och ostadig. Hoppas bara att hon inte hörde det.

"Nå, vad heter Inkarikets skapare?"

"Manco... någonting"

Hon suckade.

"Nära nog"

____________

Kapitel 3 då! Jaha jaha du. Det är lite svårt att skriva när foten måste vara högt upp. Jag borde aldrig hoppat från taket.... jo, jag har brutit foten och måste ha bandage. Fast alla har skrivit fina saker på mitt bandage på skolan. T.ex "Luleå är bäst <3" Han gillar Hockey c: Och jag tror han kommer från Luleå. När jag frågade varför det var bra att Luleå gjorde mål stirrade han på mig som om jag vore helt dum i huvudet. Aah, jag gillar vår klass cc: Lite av ett mellankapitel, dock....

Jag har märkt att kommentarerna minskar, och jag är rädd att mina noveller är dåliga. Snälla, om ni tycker om det, kommentera!

Jag, Natasha, Sofie, Susan, Anne och Phoebe är i grupp 2. Jonathan, Charlotte, Cheryl och Clio, Griffin, Jacob är grupp 1, och resten är i 3 och 4.

Jag kollade ut genom fönstret. Thomson satt i gräset med sin kompis och pekade ut tjejer som gick förbi. Dom råkade peka på en lärare och fick en sträng blick.

Oups.

_____________

"Kimberly, är du med oss?"

Jag tittade upp och mötte Mr. Olyms stränga blick.

"Ehem, ja, jag är med"

Mr. Olym nickade kort och öppnade NO boken. Min blick svepte över rummet. Cheryl hade sin spegel uppe och putade med läpparna, Clio satt nästan i Jonathans knä längst bak i klassrummet och verkade söka något i ryggsäcken. Är det hennes läppstift eller är det hennes mascara? Hon tog upp något gult ur väskan och gjorde något på bänken. En penna. Och hon skrev något på bänken. Jag gav Natasha en blick som sa "Säker typ 'C+J=Forever, love you sweetheart'" Fast hon verkade inte så glad. Hon hade något mordlystet i blicken. Ja juste. Jon är ju hennes 'man'.

"Kimberly Lake, hur många gånger måste jag säga åt dig?!" frågade Mr. Olym högt.

Allt blev tyst i klassrummet. Charlotte slutade faktiskt skriva något på sin mobil och tittade upp och sökte efter offret. Det vill säga mig.

"Bara en gång" jag var själv förundrad hur stadig jag var i rösten. För inombords grät jag och skakade samtidigt.

"Bra" sa Olyms kort.

Allting blev normalt igen. Som om det inte var nog plingade någonting högt i klassrummet. Nu var Mr. Olyms alldeles röd i ansiktet.

"Vem har mobilen på i klassrummet?!" röt han.

Jag tittade försiktigt ner i bänken och hoppades att han inte upptäckte att det var från min väska den kom från. Han lät blicken svepa över rummet, då den tillslut stannade på mig.

"Kimberly Lake, kan du vara snäll och lämna över din mobil?!" man såg att han försökte dölja ilskan, men han döljde den inte så bra.

"Men Mr. Olyms sms:et är från Charlotte!"

Mr. Olyms tittade på Charlotte som oskyldigt tittade ner i boken och låtsades skriva något.

"Inte alls! Se bara hur hon skriver något i boken" sa Cheryl och skyddade sin bästa vän.

Mr. Olyms, som alltid brukade välja de populäras sida, nickade mot Cheryl och log förtroende.

"Men kolla, Mr. Olyms! sa jag och höll upp mobilen med sms:et uppslaget."

Han läste upp orden högt.

"Hej Kim. Vill du träffas på lördag? Ska vi åka och shoppa? Älskar dig, din bff"

Allas blickar flög snabbt över till Charlotte, och hon log. Det leendet. Alla känner till det. Alla utom lärarna. Hon ljög. Hon visste att han skulle läsa upp det.

"Se! Kimberly Lake, du får först och främst kvarsittning för att ha mobilen påslagen, sen får du kvarsittning för att felanklaga någon. Två veckor."

Natasha stampade med fötterna i golvet när hon gick efter mig.

"Såg du hur Clio slängde sig på min man?!" röt hon.

"Du, jág har nog lite värre problem. Som kvarsittning i två veckor" sa jag, lämnade väskan i skåpet och stängde det sen.

"Ja, det. Det ordnar sig. Du, jag sticker till lunchen. Vi ses vid mattelektionen klockan 2" sa Natasha, stängde sitt skåp och gick åt andra hållet mot matsalen.

Jag gick in i den hemska kvarsittningskorridåren. Genom dörrarna kunde jag höra skrik, skratt och gråt. Jag tog ett djupt andetag, tryckte ner handtaget och klev in i kvarsittningsrummet 225.

"Nästa" sa jag trött och rättade till mitt McDonalds förkläde.

Längst fram i ledet stod nu en blond kille med frestad blick. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var mig han hade velat äta upp.

"Jag tar tre Big Mac och två McFeast och fyra chokladmilkshakes och en vanilj." sa killen och log.

"Ursäkta, sir. Men är du säker? Äter du verkligen så mycket?"

"Det är till mina fyra andra vänner."

Jag nickade och slog mig löst på skallen.

"Såklart"

Han skrattade.

"Du får dom alldeles strax" sa jag och log.

Han nickade.

"Så, vad för dig hit?" frågade jag artigt.

"Jo, jag och mina vänner har precis varit på konsert, så vi ville vila ut tills vi åker på en till"

"Åhå!" skrattade jag. "Vilka såg ni?"

"Oss själva"

Jag stannade upp.

"Va?"

"Känner du inte igen mig?" han skrattade "jag är Niall Horan från One Direction"

"Och dina vänner är resten av bandet"

Han nickade och log.

"Varför jobbar du på McDonalds då?"

"Måste kunna behålla min lägenhet" jag ryckte på axlarna.

Hans mat hade kommit och han fick två brickor med mat.

"Vi syns" sa jag och log.

Han skulle precis vända sig om när han stannade och kollade mig i ögonen.

"Vad är ditt namn?"

"Kimberly."

Han log och tog min hand.

"Vackert namn på en vacker kvinna"

Med dom orden försvann han ut genom dörren, och jag rodnade åt hans ord, men kom sen tillbaka till verkligheten.

"Nästa kund!"

______________

Del 2! Jag brukar inte vilja ta med One Direction så fort, men jag kunde inte låta bli att få med Niall i andra delen ccc:

Jag har nu kommit på att min dator inte gillar mina bilder till kapitlen, så vill ni se bilderna utan att det blir suddigt, klicka på bilderna c:

Jag vaknade upp av att Thomson väckte mig genom att blåsa med en visselpipa.

"Upp nu Sis! Du ska till skolan, sen till jobbet!"

"Stick" mumlade jag argt och begravde huvudet under kudden.

Thomson satte sig i min fåtölj som var full av gårdagens kläder.

"Inte förrän du kliver upp" han log roat.

Jag satte mig upp i sängen och gav honom en irriterad blick. Han satte händerna oskyldigt i luften, reste sig och gick iväg som om ingenting hade hänt.

'Jag kan lika gärna kliva upp, jag kommer aldrig somna om' tänkte jag och kollade på klockan. Bara 06,40.

Jag klev upp ur sängen och gick trumpet ner. På bordet stod ost, bröd, flingor, yogurt, te och ägg. Jag log. Verkar som om mamma ville gottgöra att hon jobbade så mycket på kvällarna. Hon gör alltid såhär då. Fixar till en stor frukost, och väldigt ofta fin middag. Jag tog upp osthyveln och började skära ostskivor. Thomson kom in i rummet med svart t-shirt, jeans som hängde nere vid knäna och solglasögon som hängde i tröjan. Jag vill inte säga att han är ful, för det är han verkligen inte. Han har brunt hår och chokladbruna ögon. Han använder glasögonen, men också linser.  Thomson går på samma skola som mig, fast långt ifrån nära. "Hans" del av skolan, som är en lite mindre skola som dom lite mindre går på. 13 år och uppåt, är längst bort mot skolgården och skogen, där alla hans kompisar samlas för att prata om tjejer. Den sidan jag håller mig till är själva "huvudbyggnaden". I den finns matsal, bibliotek.  Lite mer avlägset från de två byggnaderna ligger gymnastiksalen, och fyra omklädningsrum. Två omklädningsrum för tjejer och två för killar. Man kan också dela upp gymnastiksalen i två delar, en för de lite äldre och en sida för de yngre. Därför har man två omklädningsrum för tjejer, och två för killar. I huvudbyggnaden finns också rektorns kontor, och de mest fruktade rummet av alla. Kvarsittningsdelen. Det finns två kvarsittningsrum som förr var vanliga klassrum, men som sen byggdes om till ett kvarsittningsrum. Även de små som inte har kvarsittningsrum i sin byggnad får komma till vår. Och då delar man inte upp åldrarna. Så en 13 åring kan vara ensam med 17 åringar? Ja. Men det är så sällan det blir så. Och så har vi mitt klassrum. Det mest pratiga av alla. Vi är 20 stycken i klassen, men om man ser dåligt kan man lätt tro att vi är 40.

Thomson viftade med en skinkbit framför mitt ansikte.

"Tänker du på något?"

"Va?" jag vaknade upp från mitt tänkande och kollade förvirrat på honom.

"Glöm det" han himlade med ögonen.

Jag pekade på honom med osthyveln och log svagt.

"Jag tänkte, ja."

Han pfffft:ade och log stort. Thomson har fina tänder. Vita och raka. Hade han inte varit min bror hade jag faktiskt blivit kär i honom. Just det är problemet. Jag vågar inte ta hem någon kompis pågrund av honom. Alla mina vänner faller för honom. Till och med min bästa vän Natasha. Hon föll pladask. Attans.

Jag reste mig trött från bordet utan att äta nånting. Thomson log igen och började genast mumsa i sig sin macka med skinka och ost. Jag gick trött upp på mitt rum och öppnade garderoben. Jag tog fram en svart tröja, med randigt skärp och randigt mönster på armarna. Jag tog också på mig ett par svarta jeans. Jag kollade på klockan igen. 07,50. Och 20 minuter börjar jag gå till bussen. Medan jag väntar kan jag lika gärna kolla på tv. Jag gick ner igen och satte mig i soffan. Trött zappade jag mellan kanalerna. Ointressant, ointressant, Våra värsta år, Ointressant, nån skum film i repris, Scrubs, ointressant. Jag valde mellan Scrubs, filmen eller våra värsta år. Tillslut blev det filmen. Jag blev indragen i filmen. Någon hade just dött, och arvtagarna skulle bo en natt i hans gamla spöklika slott, för att få belöningen. Just när det blev spännande blev det reklam. Jag slängde en slö blick mot klockan. 08,09. Jag fick en smal panik. Om tre minuter går bussen!  Jag slängde mig upp ur soffan, stängde snabbt av teven, tog snabbt tag i en skinnjacka, väskan och sprang ut. Mamma hade tagit bilen, så den kunde jag inte ta.

Busshållplatsen är inte långt härifrån, så halvvägs kunde jag sluta springa. Jag tog upp mobilen. Två nya meddelanden. Jag öppnade ett av dom.

'Heey Kimmie! Vill du komma över ikväll? Jag har köpt ett nytt spel! xxx Olly'

Olly var min bästa killkompis. Vi brukar träffas på helgerna och spela spel, men efterso det var Onsdag förstod jag inte varför han ville att jag skulle komma idag. En vardag. Jag valde att inte svara på det. Det andra smset var bara från pappa. Så det ignorerade jag totalt.

Tillslut var jag framme vid busshållplatsen. Natasha var där, men hon hälsade inte. Efter ett tag förstod jag varför. Jonathan var där. Eller Jon, som jag kallar honom. Natasha har varit kär i honom sen sjuan, då han skickade ett sms till henne och bad henne komma över. Vad som hände efter det vet jag inte, men hon förklarade detaljerat hur hon hade hjälpt honom med ekvationer, så jag antar att det inte hände något annat. Natasha är smart, söt och inte minst snäll och omtänksam. Jon är väl inte den vassaste kniven i lådan, men så är de flesta killar jag träffat. Bussen kom och vi klev på. Jag och Natasha satte och längst bak i bussen, som alltid.

Så fort bussen stannade ringde skolklockan. Jag såg Thomson komma springandes. Han åker aldrig buss. Minst fem av mina kompisar kollade efter honom och blinkade flirtigt med ögonfransarna, jag som känner honom vet att han avskyr det. Han gillar blyga tjejer. Som Sofie i vår klass. Hon är smart, söt och blyg. Och charmig är hon. Hon och Thomson har snackat lite, och han föll direkt för henne. Synd bara att hon inte är intresserad.

Jag och Natasha gick in i klassrummet och satte oss i mitten av klassrummet. Vi gillade inte att sitta längst bak, och inte heller längst fram. Jag kollade åt sidan på Lottie. Hon har lite märkare hud och svart hår. Riktigt söt faktiskt. Fast hon sitter ofta ensam. Den senaste tiden har killarna i klassen, och inte minst  Charlotte har mobbat henne. Varför?

Hon gillar One Direction. Hon har varit stolt över sitt namn sen 2010, då hon såg dom på X factor. 3 år han hon älskat dom. Och när hon fick veta att Louis syster heter Lottie fick hon spel. Vi har ungefär fyra grpper i klassen.

1. De populära.

2. De normala

3. De som grupp 1 hatar. De som gillar manga

4. De som grupp 3 hatar. Directioners.

Och för att räknas med grupp 3 måste man färga håret rosa och ha svarta och rosa kläder på sig med söta figurer. I vår klass är grupp 3 också blandad. Emos och de som gillar manga.

Jag, Natasha, Sofie, Susan, Anne och Phoebe är i grupp 2. Jonathan, Charlotte, Cheryl och Clio, Griffin, Jacob är grupp 1, och resten är i 3 och 4.

Jag kollade ut genom fönstret. Thomson satt i gräset med sin kompis och pekade ut tjejer som gick förbi. Dom råkade peka på en lärare och fick en sträng blick.

Oups.

________________

Så. Jag är fortfarande sjuk, men jag bestämde mig att jag kunde halvsitta i sängen och skriva. Jag hoppas ni gillar långa delar, för den här blir lång. Jag menar, så ni överlever till nästa del CC:

Så, i den här delen får vi lära känna Kim lite mer. Hennes vänner, hennes skola (som blev onaturligt detaljerad O.O) hennes bror och hur glad hon är på morgonen!

Ja... glad......

Sorry för suddig bild. Något dampade till med nätet mitt, så bilderna blev dåliga, men lat som jag är orkar jag inte fixa det.

Yeheeeeey......

Och hörni, förvänta er inte jätte mycket delar, för jag känner mig riktigt, riktigt sjuk och hängig. Jag hostar hela tiden, min hals gör jätte ont, och min hjärna är mindre samarbetsvillig än vanligt.

YEEEEHEEEEEE!! ...... -_-

Här kommer den, faktiskt. Hoppas ni inte glömt bort min blogg, för att jag varit lite oaktiv c: Nu ska jag faktiskt ta tag i mig själv och börja den här nya....

Ja, den ska handla Kimberley Lake, men hon kallas Kim c: Hon har sin egen lägenhet, men brukar bo hos sin mamma och lillebror ibland. Och för att ha råd att ha en egen lägenhet, jobbar hon på McDonalds. Ett jobb hon inte är stolt över, men måste eftersom hon inte vill flytta hem. Hon har sin egna hund som heter Benson, som ockå bor i hennes lägenhet. Kim är ungefär 19 år, och fyller 20 år den 19 April. Hennes lillebror heter Thomson och han är 15.

Och hörni, hata mig inte för att det tog så lång tid att få den gjord. Och att jag får den gjord nu är fortfarande ett mysterium, men men C: Och att det inte är öhöm... riktigt bra kvalité på novellen (som vanligt) är bara för att jag inte är så van vid att skriva noveller. Senast jag skrev en del på novellen. Ja, det var väl typ? Ett år sen...

GAHAHHAHAHAHAHHAHAHAH XDD

Näe, men allvarligt. Det är ju 2013... du fattade inte skämtet?

Jag ska vara tyst.... :c

Iallafall, hoppas den duger åt er för nu. Jag lovar att bättra mig med skrivandet. Det här med att en del kommer ut varje vecka.... näe, men ni ska få delar iallafall.... tro mig CC:

Så duger den här nog mycket för att ni vill ha mer? c:<

Tjosan hörni! Jag har funderat på det här ganska mycket, och nu ska det äntligen, ÄÄÄNTLIGEN bli av.

Jag har inte blivit riktigt nöjd med den här novellen, så jag har bestämt att pausa den lite. Såklart kommer jag inte avsluta den, den kommer finnas kvar, men jag kommer starta en ny. Sm är tusen gånger bättre. Jag kommer inte avsluta novellen, jag kommer inte avsluta bloggen, men bara ta en paus från novellen.

Hoppas det är okej, för jag vill inte göra något som ni inte tycker om...

Jaha ja. Jag hoppas det är okej för er, för jag försäkrar er. Novellen jag har planerat är tusen gånger bättre. (hoppas jag)

Jahapp.

Vi ses... på torsdag... eller antagligen varje gång någon är inne på bloggen c: