Där var beskedet. Harry kommer köras ut, precis som pizzabudet som kommit fel på julafton.

Harrys blick sjönk, och likaså mitt mod.

Mamma armbågade pappa hårt i sidan. Pappa harklade sig.

"Men, Jasmine har varit lite tillbakadragen på sistone, så... eftersom Veronica här" pappa nickade mot mamma och fortsatte. "Tycker så mycket om dig, Harry. Så har jag väl inget val. Ni får min tillåtelse. Att träffas."

Jag och Harry förstod det först inte, men det tog ett tag för det att sjunka in. Vi slängde oss i varandras armar och Harry tryckte sina läppar mot mina.

Vi har tillåtelse!

__________________

Mamma log mot pappa, men pappa besvarade leendet med en besvärad blick. Mamma armbågade pappa i sidan.

"Minns du inte när vi var unga? Vi smet ut, men pappa upptäckte oss" sa mamma drömmande. "Han kom över de dåliga sidorna, för han visste att alla hade något dom inte var stolta över"

Pappa log snett.

"Jag antar att det är så..."

Mamma ledde ut pappa i köket, men man kunde fortfarande höra honom jämra "Men hon är min lilla töös..."

Jag hoppade i Harrys famn och kysste honom på kinden.

"Hörni, det är efterrätt nu" sa Willow och gick förbi oss in i köket.

Harry greppade tag om min hand och vi gick in i köket. På bordet låg en kola kaka med vit glasyr på.

"Det ser jätte gott ut, Mrs. Hales" sa Harry artigt.

"Åh snälla, kalla mig Veronica" sa mamma och satte sig ner.

Pappa satte sig ner brevid mamma, och log.

"Ni kan börja ta av kakan"

"Med hemligt recept" flikade mamma in.

Willow tog en liten del av kakan, och mamma kollade deprimerat på henne.

"Willow, gumman ska du inte ta mer? Jag blir så orolig."

Willow snörpte på munnen, men tog lite mer. James tog en ganska stor bit, och sist Jake, som gömde kakan bakom ryggen och låtsades att han inte alls visste vart den tagit vägen.

Vi skrattade, och lät honom ta den, för det var inte så mycket kvar.

"Och hörni!" sa mamma och slog ihop händerna. "Snart fyller en väldigt speciell person år!"

Hon nickade lite diskret mot mitt håll.

"En vecka kvar!" sa pappa.

"Och jag vill gärna se alla fina presenter jag får!" skrattade jag.

"Den 2 november!" sa Harry glatt.

"Är det inte den 21 maj?" frågade Jake förvirrat.

"Det är min namnstag smartass" sa jag och slog honom i bakhuvudet.

Mamma gav Jake en 'sluta-jävlas-med-din-syster-blick', och strax efter det tog mamma ut honom i hallen på ett 7 minuter och 48 sekunder långt samtal om att retas.

Jag och Harry åt upp, och gick upp på mitt rum. Vi begravde oss i filtar och satte på en skräckfilm.

"Har du sett The Omen?"

"Nej, men jag har spelat Lucius, och jag har för mig att spelet bygger på filmen"

"Jag tror också det" sa Harry.

Vi skrattade och fokuserade oss på filmen. Kalla kårar kröp ner över min rygg. Jag blundade när vaktmästaren föll i gräsklipparen.

"Jag finns här" viskade Harry i mitt öra.

Jag log.

"Jag vet"

Efter några minuter kände jag någonting krypa på min rygg. Det gick närmare och närmare, och bet mig i nacken. Jag skrek högt och slog med armarna.

"HARRY, NÅGONTING SITTER PÅ MIG!!"

Harry brast ut i skratt

"Min hand ja" han fortsatte skratta, men sen slog jag honom med en kudde.

"Du är dum" mumlade jag och slog honom en gång till.

"Jag är väl det" skrattade han.

"Ja, du är väl det" hörde vi en röst i dörröppningen. Jake log irriterat mot oss. "Kom nu lovebirds, det är glögg nu"

Vi släppte varann och gick ner. Vi satte oss vid bordet.

"Vanlig eller vinglögg?" frågade pappa Harry.

"Jag tror inte jag ska dricka nån glögg alls" sa Harry ursäktande.

"Kom igen, lite vinglögg kan du ju ta i alla fall" sa pappa och hällde upp lite i Harrys glöggkopp.

Harry nickade kort och log svagt.

"du då Jas?"

"Jag är bara 17, så jag får bara ta vanlig glögg"

Pappa nickade stolt över mitt val och hällde upp lite till mig också.

Vi drack och sen kollade vi lite på film. Pappa gick till hyllan där alla våra filmer är och började kolla igenom alla.

"Vad vill ni se?"

______

Ni trodde att jag skulle vänta? HA-HA! Signe never waits!

Njae, inte helt sant, men delvis. Jag blev inte helt nöjd med delen, men screw dat, liksom c:

YOU WANT YOUR DEL, NOW YOU GET IT! C:

Jag tycker det låter riktigt mysigt att kolla på The Omen, och sen ha en pojkvän som skrämmer livet ur en. Mysigt... ja...

Näe, men mysigt tycker jag att kvällen verkar.

"såja, såja" sa jag och kramade honom. Utan att släppa taget av honom, kollade jag anklagande på Willow. "Vad säger man Willow?"

"Men han började!" klagade hon.

"Ingen bryr sig, Willow. Be om ursäkt nu"

Willow kollade trumpet ner i marken och mumlade ur sig ett förlåt. det är nog för att jag ska nöja mig.

"Ja, hörni. nu måste jag göra läxorna." sa jag och tog fram mattehäftet.

Nu, vad är kvadratroten ur 79?

__________________

Efter matten kunde jag lättat stoppa ner den i väskan och sätta mig framför teven. Men nej, aldrig får jag den friheten?

Mobilen ringde, och jag förstod direkt att det var mamma, som skulle komma med den gamla visan om "möte, du får göra maten".

Och som vanligt hade jag rätt.

"Mamma! Får jag aldrig liite ledigt?!"

"Jo, såklart du får! Men, gumman, jag sitter fast i ett styrelsemöte! Susanne kunde inte komma, så vi får sitta extra länge. Snälla sötnos! Kan du inte göra maten den här gången? Det händer inte igen!"

"Jo visst" sa jag och himlade med ögonen, även fast hon inte såg. "Men visst. Jag gör det väl"

"Åh du är bäst Sötnos! Se efter vad Harrys favoriträtt är, så gör du det. Puss puss, hejdå!"

Och med det la hon på. Otroligt. Jag suckade och gick upp på kontakter. Jag började skriva ett sms till Harry.

'Hej Sötis. Ville bara veta, din favoritmat? Måste tvunget göra maten idag. Mamma är på möte. Suck, som vanligt. XXX Jas'

Jag la undan mobilen och gick in i köket. Jag satte på ugnen och började baka bröd. Min sms signal tjöt, efter tio minuter, och med kladdiga händer tog jag handduken som hängde på spisen, torkade av mig och läste sms:et jag fått av Harry. 'Kan du snälla öppna dörren, den är låst och du verkar inte höra mig knacka. XXX Harry'

Jag skrattade och gick ut i hallen och öppnade dörren. Harry strålade mot mig och gav mig en snabb kyss på munnen.

"Så. Vad ska vi äta för gott?"

"Vad du än vill äta" log jag och gick in i köket.

"tacos?!"

"Nej, Harry. Vi ska absolut inte äta tacos. Typ, kyckling, biff eller något annat kött. filé, typ"

"KYCKLING, KYCKLING, KYCKLING!"

"Då blir det kyckling!" skrattade jag.

Jag öppnade kylskåpet och kollade efter.

"Kycklingen är slut. Jag får åka upp till affären och köpa"

"Jag hänger med!"

Jag skrattade och hängde av mig förklädet med kycklingar jag hade på mig.

"Då åker vi!"

"Shit vad mycket folk!" skrattade jag när vi trängde oss mellan alla som stod i ingången till affären.

"Ja!" skrattade han och greppade min hand. "Kom!"

Vi sprang genom folkmassorna och kom tillslut in i affären. Vi gick till kycklingen.

"Vi kan väl äta rääääkor?" skrattade Harry och pekade på räkpaketen i kyldisken.

"Näe, Willow är allergisk mot räkor, kräftor och musslor"

Harry nickade.

"Då tar vi kyckling!"

Vi tog kycklingen och gick för att betala. Tjejen som satt i kassan blinkade flirtigt mot Harry. Onödigt många gånger. Irritationen steg i mig. När vi betalat tog jag ett fast tag runt Harrys arm och drog honom därifrån.

"Du är inte svartsjuk va?" skrattade han när vi var ute.

"Jag? Avundsjuk? Pfffft. Vart får du det ifrån? Avundsjuk?" sa jag kallt.

"Verkligen? För du mosar växeln du fick av henne"

Jag suckade och tog påsen med kycklingen i.

"Det är bara... argh, Harry, hur skulle du känna om nån snubbe skulle flirta med mig?"

Harry skrattade.

"Jag skulle väl inte märka. Skulle jag det, skulle det inte vara så stor grej. Du är vacker, sötnos. Ingen kille kan motstå att flirta med dig"

"Så du skulle inte bry dig om en kille flirtade med mig?"

"Näe"

Jag slog honom på armen och började i tanken smida på en plan om att få en kille att flirta med mig. Fast det gör ju Harry redan...

Direkt när vi klev in genom dörren kände jag doften av rök, och bränt bröd.

"BRÖDET!" skrek jag och sprang in i köket.

Jag öppnade fort luckan och slet ut brödet, men brände mig på handen.

"Auuuoh!" skrek jag och viftade med handen. "Varmt!"

Harry sprang in till mig och hjälpte mig skölja kallt vatten över handen, sen tog jag pannlappar som var ljusgröna och rutiga, och tog ut brödet, som var nästan hel svart.

"det är förstört!" klagade jag.

"Nejdå, du kan ju... skala av det svarta... eller... nej, det är förstört." sa han och nickade.

Jag sjönk ner på en stol och gömde ansiktet i händerna.

"Förstört... alldeles förstört"

Han tog min hand och log svagt mot mig.

"Det löser sig, ska du se"

Jag log tillbaka.

"Ja, nu sätter vi igång och gör maten"

Vi slog oss ner på stolarna. Harry var alldeles vit i ansiktet av mjöl, och jag var full av matolja på händerna. Som på skoj kletade jag ut matolja i Harrys ansikte, men då gav han igen, och kletade mjöl i mitt ansikte.

"Du är dum" mumlade jag och log mot hans skinande, vita ansikte.

"Jaha, det är du också" sa han och log.

Han kysste mig snabbt på munnen. Dörren i hallen slog igen, och in i rummet kom mamma. Hon stirrade på köket omkring sig.

"Men VAD har ni gjort?!"

"Gjort mat, som du bad om. Kycklingen är i ugnen, jag och Harry går upp på mitt rum. Hejdå mamma!" sa jag, tog tag i Harrys arm och drog upp honom till mitt rum.

Efter bara tio minuter hade vi dragit in oss i filtar och satt på en film på min dator. Alice i underlandet. Vi skrattade hela tiden åt Klockarkatten, med sitt flin.

Tillslut var klockan 7, och våra släktingar hade kommit. Harry spärrade förskräckt upp ögonen när han hörde min mamma duka bordet, och ropa ner Willow, Grace, James och Jake.

"Jag har inga finkläder med mig!" sa han förtvivlat.

Jag nickade och skyndade över till mamma och pappas sovrum, och fixade en kostym till Harry. Pappas gamla, som ligger längst bak i garderoben, även om den är rätt snygg. Jag tog på mig finkläder jag också, och tillslut såg vi riktigt snofsiga ut. När vi gick ner kollade mamma besvärat på mig.

"Du kunde ha valt finare kläder, Jasmine"

"Ja, det kunde jag" sa jag kort och visade för Harry att han skulle sätta sig ner.

Efter middagen drog pappa ut Harry i hallen. Nu kommer alltså beskedet. Duger han, eller avfärdas han som en myra? Jag höll tummarna, och hoppades på det bästa. Kommer pappa säga ja, eller nej? Pappa kom ut igen, och Harry rörde ingen min. Nu gick vi alla fyra ut. Mamma, jag, pappa och Harry.

"Jag och Robert har tänkt" sa mamma och sneglade på pappa.

Harry och jag höll varandra hårt i händerna.

"Harry, du är en ordentlig man, men kan vara lite slamsig. Lite för busig, och verkar inte rätt för min dotter" sa pappa hårt.

Där var beskedet. Harry kommer köras ut, precis som pizzabudet som kommit fel på julafton.

Harrys blick sjönk, och likaså mitt mod.

Mamma armbågade pappa hårt i sidan. Pappa harklade sig.

"Men, Jasmine har varit lite tillbakadragen på sistone, så... eftersom Veronica här" pappa nickade mot mamma och fortsatte. "Tycker så mycket om dig, Harry. Så har jag väl inget val. Ni får min tillåtelse. Att träffas."

Jag och Harry förstod det först inte, men det tog ett tag för det att sjunka in. Vi slängde oss i varandras armar och Harry tryckte sina läppar mot mina.

Vi har tillåtelse!

___________

Och jag är GLAD för er skull.

Ni får en extra lång, eftersom jag missade förra veckan. Yeeeeey....

Jag var inte så nogrann med bilderna den här gången, orkade inte. Här har ni er efterlängtade del, som ni längtat efter i... få se, två veckor? o_o

Jasmine log och la sina armar bakom min nacke. Jag la mina armar runt hennes midja. Jag la mina läppar mjukt på hennes. Det var inte en lång kyss, ganska snabb, faktiskt.

"Harry..." mumlade hon och drog sig undan.

"Ja?"

"Du har lite läppstift där" sa hon och drog sitt finger över mina läppar.

Jag log och drog henne till mig.

"Vi kan kleta dit lite mer läppstift, tycker jag" sa jag och kysste henne länge.

______________________

Jasmine log under kyssen och la sina armar bakom min nacke. jag älskar när hon ler under kyssen. det blir som... trevligt...

"Vill du göra något?" frågade hon när hon drog sig undan och satte sig på mitt knä.

"Gör vi inte redan något?"

Hon himlade med ögonen.

"Du fattar vad jag menar."

Jag skrattade och kysste henne i nacken. Mitt i allt ringde hennes mobil.

"Ja hallå? Hej mamma! Jag är hos Harry."

Svaret Jas fick var tydligen inte så trevligt, för hon stirrade bara in i väggen. Hon greppade tillslut tag i sig själv och svarade kort.

"Imorn? Varför?! Verkligen?!"

Jasmine himlade med ögonen och svarade.

"Jaja. Jag ska berätta det för honom. Jaja, hejdå"

Hon la på och log svagt mot mig.

"Det var mamma. Vi ska ha familjemiddag imorgon, alla ska vara med. även du."

"Va?! Jag är ju inte ens med i familjen!"

"Jag vet, men mamma vill se om du och jag passar bra ihop"

Jag nickade och kysste henne på kinden.

"Du är bäst."

"Jag vet" kvittrade hon och kysste mig på pannan.

Jasmines perspektiv, nästa dag

Jag kollade trött i garderoben. Jag ska inte ha kläderna jag ska ha ikväll, men vill inte heller ha på mig myskläder. Tillslut blev det en orange tonad tröja, shorts, ett halsband´och ett par armband. På pricken över i:et målade jag naglarna gula.

Jag gick ner till köket och fixade frukost till småsyskonen, sen lite till mig.

"Varför är du så vacker?" frågade Willow klagande. "Jag vill också se ut som dig!"

"Du är också söt, Willow" sa jag och ruskade om henne i håret. "Du måste bara tro att du är det"

"Gör du det?" frågade hon.

"Nah, jag gillar väl mitt utseende. Det finns finare människor"

Jake skrattade.

"Det kan man väl lugnt säga"

Jag lyfte undan hans flingskål och låtsades hälla ut den i slasken.

"NEEEJ!" skrek Jake, sprang upp och tog dom. "Jag skojade bara, du är vacker Jas"

"Jag vet, och just därför kommer Harry på middag ikväll"

Jake stönade.

"Måste han? Han är ju bara en kille"

"Mer kille än du nånsin kommer bli" hånade jag och räckte ut tungan.

Jake fnyste mot mig, och fortsatte äta på sina flingor.

"Harry och hans kompisar kommer hit idag, förresten. Innan middagen, bara för att spela lite tvspel"

Willow sken upp.

"Är hans kompisar snygga?"

"Willow, du är 14. Dom är 18. Dessutom är Louis 20."

"Dessutom har du gaser" kvittrade James och drack ur sitt mjölkglas.

"men jag ser ialla fall inte ut som en ödla" sa Willow och räckte ut sin tunga mot James.

"Men en ödla kan skydda sig från rovdjur. Du skulle bara springa och skrika"

"När du skulle gråta hos mamma, som alltid. Fegis" hånade Willow.

Hon hade träffat den svaga punkten. James ögon vattnades.

"såja, såja" sa jag och kramade honom. Utan att släppa taget av honom, kollade jag anklagande på Willow. "Vad säger man Willow?"

"Men han började!" klagade hon.

"Ingen bryr sig, Willow. Be om ursäkt nu"

Willow kollade trumpet ner i marken och mumlade ur sig ett förlåt. det är nog för att jag ska nöja mig.

"Ja, hörni. nu måste jag göra läxorna." sa jag och tog fram mattehäftet.

Nu, vad är kvadratroten ur 79?

Mer?

Jaha du Jasmine... ingen aning...

Naow, middag sen. Vad tror ni ska hända? Ska det gå bra, eller stupa rätt ner i havet? c:

Jag har äntligen uppdaterat headern. Vad tycker ni? Bu eller bä? c: Det tog mig ungefär 40 minuter att fixa den, för först dampade datorn så jag inte kunde fixa den, det gick så himla söligt, sen hittade jag inte bilder till den. Så ja, 40 minuter, men ändå ett resultat. Som jag själv tycker var rätt så dugligt. Men, vad tycker ni, kära vänner? cx

Kvinnor kan :D

   "Vad var det där om? vilka är dom?"

"Vänner, bara. Inga speciella"

Jasmine nickade. Efter tio minuter satt vi båda i soffan i min lägenhet och kollade på Paranormal Activity 2. jag kunde fortfarande inte få Lindsays ord ur skallen.

Kanske jag borde berätta för Jasmine i alla fall...

__________________

Jasmine kollade ner på sina ljusblåa naglar.

"Harry, finns det någonting du inte berättat för mig?" frågade hon tyst och kollade upp från naglarna.

"Nej nej" ljög jag. "Jag har berättat allt"

Hon satte sig i skräddarsits och log.

"Verkligen?"

"Ja"

"Din enda svaghet?" flinade hon.

Jag snörpte på munnen och tänkte efter.

"Ingen. Jag är supermannen"

"Alla har en svaghet"

"Jaha, okej" sa jag och tänkte riktigt efter. "Det enda som får mig svag är... du. Knäsvag"

Hon puffade till mig på axeln.

"Okej. Det var min svaghet. Din då?" sa jag och hånflinade.

"Tja... jag ska nog säga Taylor Lautner"

Jag skrattade och kramade henne hårt.

"Jag vet att du älskar mig" viskade jag i hennes öra.

Hon började skratta och puttade bort mig.

"Jag älskar inte dig" sa hon och putade retfullt med underläppen.

"Du älskar mig"

"Gör jag inte alls!" sa hon och satte armarna i kors och såg sur ut.

"Gör du visst!"

Innan hon hann säga emot omfamnade jag henne och vägrade släppa.

"Säg att du älskar mig!"

"NEVERRRR!" skrek hon och slet sig loss.

Hon sprang iväg och jag var inte sen på att hänga på. Jag jagade henne runt i lägenheten, och lyckades tillslut fånga henne.

"NEEJ SLÄPP!" skrek hon och sprattlade.

"Inte förrän du säger att du älskar mig!"

"Okej okej jag älskar dig!"

"OCH DUU SKA MEENA DET!" skrattade jag.

"Okej! Harry... jag älskar dig... mer än du älskar katter."

Jag kysste henne i nacken, men avbröts av en pipig röst från köket.

"Förlåt att jag stör, men ni har slut på kyckling" sa den pipiga rösten.

Jag släppte henne snabbt och hon dunstade ner på golvet. Jag sträckte min hand och hon reste sig upp. Sen gick vi in i köket. Det första vi fick se var Nialls knallröda ansikte. Sen såg vi resten av gänget, som var lika röda i ansiktet.

"Vi ville inte störa, det ville vi verkligen inte" sa Liam snabbt.

"Men jag blev hungrig..." fortsatte Niall.

"Och vi har tappat bort nyckeln till min lägenhet" sa Zayn försiktigt.

"Dessutom bor jag också här" sa Louis bestämt.

Jasmine skrattade.

"Nejmen, det är lugnt. Jag och Harry hade ändå inget för oss"

"Ni vill inte att vi ska gå?" frågade Zayn förvånat.

innan Jasmine hann säga något skyndade jag mig att svara.

"Jo, jag och Jasmine vill vara ensamma ett tag"

Dom nickade och försvann lika fort som om vi jagade dom med ett vapen. Jasmine vände sig mot mig.

"Vad gjorde du så för?!"

"Jag vill vara ensam med dig Jas. Jag vill verkligen det..."

Jasmine log och la sina armar bakom min nacke. Jag la mina armar runt hennes midja. Jag la mina läppar mjukt på hennes. Det var inte en lång kyss, ganska snabb, faktiskt.

"Harry..." mumlade hon och drog sig undan.

"Ja?"

"Du har lite läppstift där" sa hon och drog sitt finger över mina läppar.

Jag log och drog henne till mig.

"Vi kan kleta dit lite mer läppstift, tycker jag" sa jag och kysste henne länge.

______

Mwöhöhö... Harry, du får henne att rooodna! cc:

JAG SA JU ATT DET SKULLE BLI EN TILL DEL CC:

Jag var tvungen att fixa bilderna först nu, för jag råkade stänga fliken när det gick trögt när jag skulle kolla på Pewdiepie (har ni inte kollat in hans videor, GÖR DET! Har ni svårt för engelska gör han vissa svenska klipp också) men tack o lov sparades delen, för annars skulle ni inte fått en del den här veckan. Men jag har kommit på ett system. Varje TORSDAG ska jag skriva en del till er, om det inte är lov och jag spenderar dagen med att sova, fast jag är ju en ganska pigg människa, så så. En del varje Torsdag. Bu eller bä? c:

Den 8 maj åker jag och mamma till stockholm c:

Och?!

Och...

OCH. OCH SER 1D! VI ÄR PÅ LÄKTARE 1 PLATS 109! JAG KAN INTE FATTA DET!

Det var min julklapp så jag får inte nå mer från henne, men har jag tur får jag en 1D tröja som jag kan ha på mig på konserten. Jag börjar arbeta på en skylt direkt.

Hur ska den se ut?! Den måste sticka ut! Ehm... ehm... äh, jag får tänka på det senare c:

"Okej Jasmine. Och förresten... din pojkvän är riktigt söt"

Jag skrattade.

"Jag får akta mig så du inte tar honom från mig"

Grace nickade och skuttade glatt ut till sitt rum igen. Jag log och hällde upp mjölk i ett glas. Jag höll på att spotta ut den. Den var sur.

______________________

Jag ställde ner glaset. Min mobil ringde. Jag låste upp och kollade på displayen. Jag log när jag såg vem det var.

"Hej Harry!" sa jag glatt.

"Hej Jas! Ska du göra något idag?"

"Ja" sa jag och log. "Jag ska vara med dig, tydligen"

Han skrattade.

"Bra! Vill du träffas vid Starbucks?"

"Visst! Vi ses där om fem minuter!"

"Det gör vi!"

Harry la på och jag tryckte mobilen mot bröstet. Bara jag tänkte på att jag skulle träffa Harry fick mitt hjärta att rusa. Jag tog mig samman, satte upp mitt hår i svans och gick ut genom dörren. Harry. Here I come.

Harrys perspektiv

Jag hade ännu inte tagit mobilen från örat. Jag ska träffa Jas på Starbucks om fem minuter. Jag rättade till min väska, la mobilen i den och började gå. Eftersom jag nästan var på Starbucks behövde jag inte skynda. När jag var där satte jag mig vid ett bord vid fönstret och kollade ut i hopp om att se Jasmine. Efter fem minuter hade hon fortfarande inte kommit. Jag suckade utan att vända mig från fönstret.

"Ska du bara titta ut genom fönstret ska jag väl gå" hörde jag Jasmine säga.

Jag vred snabbt på huvudet och kollade på Jasmine som satt framför mig.

"Hur... hur kom du?!"

"Du kollar åt vänster, gubben. Jag kommer från höger" sa hon, lutade sig över bordet och klappade mig på kinden.

Jag skrattade generat.

"Det visste jag väl"

Hon skrattade. Vi gick fram och beställde.

"Jag tar det vanliga" sa jag och log till killen med grön keps.

Han nickade. Jasmine kollade på mig med nyfikna ögon och huvudet lätt på snedden.

"Det vanliga?"

"Latte blandat med espresso" förklarade jag

Hon rynkade äcklat på näsan.

"Det kan inte vara gott"

"Det är det, tro mig" sa jag och log.

Hon nickade och beställde vanligt svart kaffe. Vi gick ut på gatan och drack lite medan vi gick. Hon rynkade näsan åt sitt kaffe.

"Det är en smak som.... blandat med grädde och kaviar" sa hon ogillande.

"Kaviar? Vad är det?" frågade jag förvirrat.

"Min mormor är svensk. Det är något svenskt pålägg dom har som smakar sjukt dåligt. Det är typ fiskägg"

Jag rynkade näsan.

"Släng kaffet om det smakar kaviar"

Hon nickade och slängde det i närmaste sopkorg. Jag räckte henne mitt kaffe och log.

"Smaka"

Hon log och tog emot den. Hon tog en klunk. Hennes ögon lyste av lycka.

"Det här... det här är OTROLIGT!"

Jag log stort.

"Visst är det?"

Hon nickade och gav den till mig, sen delade vi på den. En klunk var. Tillslut var vi vid en stor galleria. Vi gick in där och gick in i en stor klädaffär. Jasmines ögon lyste av panik.

"Shit, jag hade glömt" viskade hon panikslaget och gömde sig bakom en skyltdocka.

Lindsay var påväg mot oss, och slet argt upp Jasmine från golvet.

"Hur kunde du?!"

"Förlåt, Lindsay, jag glömde!"

"Jaha, så nu vet jag hur mycket jag betyder för dig!" fräste hon.

"Men, Harry ringde..."

Lindsay avbröt henne.

"så nu är HARRY mer värd än mig?! en snubbe som du träffade i parken?!"

"Han räddade mitt liv!" sa Jasmine argt tillbaka.

"Men BUUHUU! Såååå synd för dig! Min morfar är död, och jag gnäller inte om det!"

"Ååh din morfar är inte död! Han är i Irland, och det veet du!"

"Jaha, men han är NÄSTAN död!" fräste Lindsay.

Jasmine såg ut att kunna slå till Lindsay. Eller döda henne med en yxa.

"Ja, nästan lika HJÄRNDÖD som dig! Lindsay, ja, jag glömde. ALLA glömmer någon gång! Men nej, inte du för du är PEEEEERFEKT!"

"Jag glömmer saker!"

"Ja, som vad vår vänskap betyder för dig! Men tydligen. Är den lika viktig som guldfisken du spolade ner för du hade tråkigt?! Eller när du åkte med en skridsko  på din Iphone för att få en ny? Tydligen" fräste Jasmine.

"Och du är klantig, dryg och ingen gillar dig!" anklagade Lindsay.

"You hear that?" frågade Jasmine kallt. "It's me not giving a single f'ck"

"Åh, sluta leka tuff!" sa Lindsay och la armarna i kors.

"Vad är problemet med det då? Du gör det ju varje dag. Och det är därför du inte har någon. För ingen gillar folk som är dryga"

Lindsay stampade med foten hårt i golvet och vände sig till mig.

"Men är det inte Harry Styles? Jasmines pojkvän? Ska du inte berätta din lilla hemlighet för Jasmine nu? Eller är hon inte värd det?" frågade hon kallt.

Jag kollade panikslaget på Jasmine.

"Vadå hemlighet? Jag håller inget hemligt för Jasmine."

"Jaså inte? Åh, och hur mår Louis, Zayn, Liam, och Niall, förresten? Påminner dom namnen dig om något?"

Jag puttade Lindsay ur vägen, tog Jasmines hand och drog henne ur affären. Jag skyndade att komma därifrån.

"vad var det där om? vilka är dom?"

"Vänner, bara. Inga speciella"

Jasmine nickade. Efter tio minuter satt vi båda i soffan i min lägenhet och kollade på Paranormal Activity 2. jag kunde fortfarande inte få Lindsays ord ur skallen.

Kanske jag borde berätta för Jasmine i alla fall...

_______

Rätt så nöjd med delen c; Hoppas ni gillade den.

Vad tror ni? Berättar Harry, eller kommer Jasmine på det alldeles själv? c:

En fiskmås gick runt på sanden lite längre bort. Harry skrattade och reste sig upp för att se den lite bättre. Jag reste mig upp och ställde mig brevid honom. Fiskmåsen flög iväg. Harry vände sig mot mig.

"Du är vacker, vet du det?"

"Jag har hört det" sa jag och log.

Han lutade sig fram, och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

______________

Efter ett tag drog han sig tillbaka. Vi stod en stund och kollade in i varandras ögon. Min mobil ringde. Jag pillade up pden från jackfickan och svarade.

"Hallå"

"Jasmine, klockan är mycket, ska du komma hem nu?" frågade mamma i luren.

"Ja visst mamma. Jag kommer" sa jag nedstämt.

Mamma la på. Jag satte mobilen i jackfickan igen.

"Jag måste gå" sa jag och log svagt.

"Ska jag följa med dig?" frågade han oroligt.

"Nej, det är lugnt Harry" sa jag och kysste honom snabbt. "Vi ses"

"Ja..."

Jag satte händerna i jackfickorna och började min färd hemmåt. Jag gick förbi Big Ben. Jag stannade upp bara för att kolla på den stora klockan ett tag innan jag fortsatte. När det till slut blev becksvart ute steg oron från 0 till 100.

"Jag borde ha gått hem med Harry..." mumlade jag och ökade takten på stegen.

Tillslut såg jag mitt hus. Jag sprang in upp på uppfarten och in i hallen. Jag pustade lättat ut.

"Det tog tid, raring" sa mamma när jag gick in i köket.

"Ja, jag stannade till för att se Big Ben"

Mamma nickade och kollade ner i tidningen igen.

"Jasmine!" ropade Jake från vardagsrummet.

"Ja?"

"Kom och kolla!"

Jag gick in i vardagsrummet. På teven gick Family Guy.

"Nej fy, stäng av det där!" sa jag och tog kontrollen och stängde av.

Jake himlade med ögonen.

"Jaja"

Jag gick upp på mitt rum och la mig i sängen. Det var inte meningen, men jag somnade ganska fort.

Nästa dag

Jag slog upp ögonen och satte mig spikrakt upp i sängen. För ett tag visste jag inte vart jag var, men efter två sekunder kom jag på det. Eftersom jag hade på mig gårdagens kläder klev jag upp och gick fram till min garderob. Jag tog på mig ett grått linne med rosa Ying och Yang och rosa byxor. Jag gick elegant ut ur mitt rum och nerför trappan. Jag slängde en blick på klockan. Halv 9 på morgonen. Mamma och pappa åkte till jobbet för länge sen. Dom jobbar helg. Imorgon ska matteläxan in. Och den har jag inte gjort...

Innan jag hann sätta mig ner och fundera på algoritmer ringde min mobiltelefon. Jag tog irriterat upp den och svarade.

"Hallå"

"Hej Jas! Förlåt för det där på Starbucks... men han är en riktig sötnos, och jag antar att jag blev avundsjuk..." sa Lindsay.

"Det är lugnt Liss" sa jag. "Ville du nåt mer?"

"Jo... vill du... typ åka och köpa nya kläder i eftermiddag?"

"Ja visst, jag ska bara fixa mat till småglinen här hemma. Dom klarar sig inte utan mat i magen alls. Dom måste lära sig växa upp" sa jag och skrattade.

Lindsay skrattade.

"Okej, men då ses vi sen"

"Ja, det gör vi" sa jag och la på.

Jag öppnade kylskåpet och tog ut mjölken. Jag vände mig om för ta ett glas när jag såg Grace stå där med ganska trumpen min. Några ynka tårar rann nerför hennes kinder.

"Småglin?" snyftade hon.

Jag insåg att hon hört allting och kramade om henne.

"Jag menade inte dig sötnos. Jag menade egentligen ingen, men det kan vara tröttsamt att ta hand om hela familjen så ofta"

Grace nickade och torkade bort tårarna med sin lilla hand. Hon log sött.

"Okej Jasmine. Och förresten... din pojkvän är riktigt söt"

Jag skrattade.

"Jag får akta mig så du inte tar honom från mig"

Grace nickade och skuttade glatt ut till sitt rum igen. Jag log och hällde upp mjölk i ett glas. Jag höll på att spotta ut den. Den var sur.

______

Ganska uselt slut faktiskt, men annars blev jag rätt nöjd med delen (: