"Kimberly Lake, jag visste att du var en plåga, men att du har dåliga öron, det visste jag inte!" nästan skrek Mrs. Galvez på spanska. Antingen sa hon det, eller så frågade hon om jag var en pizza med röda stövlar. Fast jag chansar på det första.

"Ehm, jag har bra öron Mrs. Galvez" jag hörde på min egna röst att den var klen och ostadig. Hoppas bara att hon inte hörde det.

"Nå, vad heter Inkarikets skapare?"

"Manco... någonting"

Hon suckade.

"Nära nog"

_________________

På kvällen

Jag låg i soffan brevid Olly och tittade på en film. Vi fick inte igång hans nya spel, så det fick bli en filmkväll istället.

Vi hade en stor skål pop corn mellan oss. Jag stoppade in en näve pop corn i munnen. I ögonvrån såg jag Olly vrida på huvudet.

"Hur är det med din pappa?"

"Jag vet inte, han skickade ett sms  i morse, men jag öppnade det aldrig" sa jag, som världens normalaste sak. Olly föräldrar är inte skilda. De är en enda lycklig familj. olly har också två systrar. De är tvillingar och är ungefär 8 år.

"Men öppna det! Han kanske kommer med goda nyheter! Han bor ju i Canada. Där kan allting hända!"

Jag skrattade och tog upp mobilen.

"Huh" sa jag och skrattade tomt. "Jag har fått ett sms från 'okänt nummer'"

"Spännande!" sa Olly sarkastiskt. "Vad står det?" Han lutade sin haka mot min axel för att se bättre.

'Tjena Kimberly, fråga mig inte hur jag fick ditt nummer. Det var Susan som gav mig numret. Vill du träffas någon gång i helgen?'

Jag var tvungen att läsa om meddelandet tre gånger. Vem har Susan gett ut mitt nummer till?

"Känner du honom?" frågade Olly efter en stunds tystnad.

"Nej, jag tror inte det" jag stängde ner meddelandet och öppnades pappas.

'Hej Kim, jag har varit lite upptagen på sistone, men nu har jag fått ledigt i två veckor. Jag tänkte om du kanske ville komma och hälsa på? Åh, en sak till. Du vet, Hannah? Jo, goda nyheter! Du ska få en liten bror! Ja, hälsa mamma och Thomson, älskar dig, XXXX Pappa'

"Canada... där kan allt hända" mumlade jag efter att jag läst pappas sms tre gånger.

Hannah är pappas X fru, och dom har redan två barn tillsammans. Nu ska dom få ett tredje.

"Vad... kuuul....!" sa Olly och flyttade sin haka från min axel. "Se det på den goda sidan! Du bor ju inte där. Du bor här Thomson, mig och Susan" han log och la sin arm på min mage.

"På tal om Susan, vem kan hon ha gett ut mitt nummer till?"

Olly skrattade tog min mobil knappade in något på den och gav tillbaka den.

"Vi tar reda på det"

Jag låste upp min telefon och tittade på vad han gjort.

'Vi kanske kan träffas redan idag?'

Jag stirrade på Olly i två sekunder, men slog honom sedan i huvudet med en kudde.

"Vad gör du?!" sa jag och försökte låta allvarlig, men jag brast bara ut i skratt.

"Du vill ju veta, nu får du veta!" Han skrattade. "Nu gör det på mitt sätt"

Jag log och la mitt huvud på hans bröst.

"Du vet när vi gick från bussen och du höll mig i handen för det var mörkt och du var rädd?"

"Jag var inte rädd!" protesterade jag. Jag hade sett en skräckfilm och jag var..."

"Rädd" avbröt Olly mig med. "Minns du då?"

"Jag minns" mumlade jag och la armarna i kors. "Men jag var inte rädd"

"Nej nej" han skrattade. "När jag kom in i mitt hus stod Zoey där och frågade 'Är du och Kim äntligen ihop?'"

Jag skrattade.

"Zoey är söt hon. Hon vet att vi är vänner" sa jag och tog upp min mobil. "NYTT SMS!"

Olly som hade stängt ögonen ett tag öppnade dom och tog min mobil.

"Hur kan du min kod förresten?" frågade jag när han läste sms:et tyst för sig själv.

"Såhär står det!" sa han och harklade. "'Vi kan träffas i parken. Jag tror du förstår vilken park jag menar. Parken tvärs över gatan precis vid McDonalds. Vi ses där om tio minuter'"

Olly reste sig upp och greppade min hand och drog mig upp.

"Jag tror vi ska ta en tur till parken."

Jag greppade Ollys hand när vi stod där i mörkret. Tänk om det var en mördare. Men, hur hade han fått mitt nummer? Tänk om det bara var Griffin som skojar med mig. Tanken på att Griffin skulle bry sig om mig fick mig att känna mig som en fjäril. Sen föll mitt hjärta som en sten när jag insåg att Griffin aldrig skulle slänga en blick på mig. Jag menar, jag är... jag. Han är Griffin. Den perfekta killen som inte bara är snygg, utan också smart. Till skillnad från Jonathan som är lika dum som loket. Jag fnissade och klämde åt Ollys hand ännu mer.

"Kimberly?" frågade en röst från skuggorna bakom fontänen.

Nu var säkert Ollys hand svullen och röd, så hårt tryckte jag. Figuren klev ut ur skuggorna, fast jag kunde inte se vem det var. Han hade solglasögon och luva. Antagligen för att göra avslöjandet... avslöjande.

"Jag blev ärligt talat förvånad när du skrev tillbaka" Figuren skrattade. Jag kände igen skrattet. Nej. Det var omöjligt. Griffin?!

Figuren tog av sig sina solglasögon och luvan. Jag la min lediga hand för min mun och hämtade efter andan. Det är omöjligt... det är...

"Känner du inte igen mig?" figuren skrattade igen. "Förvånar mig inte."

Griffin, Griffin. Jag släppte taget om Ollys hand och sprang för att omfamna Griffin.

"Griffin jag är så glad!" jag stirrade in i de blå ögonen.

Jag vaknade upp ur min drömvärld. Vänta. Griffin har chokladbruna ögon. Vem är då... det här?

"Vilket mottagande." Figuren tog upp en ficklampa och lös på sitt ansikte.

"Du är inte Griffin..." Jag släppte greppet om figuren och stirrade på hans ansikte. Det blonda håret, och ögonen. Det var som att stirra in i en himmel en vacker dag i Juli. Han log så man kunde se hans tänder.

"Inte vad jag vet. Mitt namn är Niall, trevligt att träffas." han bugade djupt. När han såg Att Olly skyndat sig fram till mig och greppat tag i min hand, frös hans blick.

"Och vem är du?" fräste han mellan tänderna och tittade med kalla ögon mot Olly.

"Jag skulle vilja veta vem du är, som stör folk."

"Och då antar jag att Kimberly är din flickvän?" Niall stirrade på min hand som var hårt greppad av Olly.

"Kanske det!" fräste Olly. Jag stirrade på honom. Olly har alltid varit överbeskyddande, men han har aldrig sagt något sånt för han tror att jag är rädd.

"Olly du är inte min pojkvän!" sa jag och log svagt mot Niall.

"Nej, juste..." Olly släppte min hand och stoppade båda sina händer bakom sin rygg.

Niall log stort och tog min hand. Han skakade den.

"Jag skulle vilja lära känna dig, Kimberly."

"Kan du först förklara varför du ville ha mitt nummer." sa jag.

"Du är helt enkelt bedårande"

Olly la sina händer på höfterna och knöt nävarna.

Niall la armen om mina axlar och viskade i mitt öra.

"Är han inte lite spänd?" Han nickade mot Olly som stod framför fontänen med knytna nävar.

"Han kommer inte skada dig. Har han svårt att smälla flugor, kommer han ha svårt att smälla dig." viskade jag tillbaka och log.

Niall skrattade.

"Har du någon pojkvän?" frågade han.

"Näe. Inte för tillfället"

"Så synd" sa han, fast han log.

Nästa dag

"Hej Kimberly!" en röst ekade genom korridoren när jag stod vid mitt skåp. Jag vände mig trött om och tittade vad Nat ville nu. Fast det var inte Nat.

Mina ben kändes som spagetti. Hur kan han mitt namn?

"Hej Griffin" sa jag så självsäkert jag kunde och stängde mitt skåp.

"Jag kanske går för fort fram, men..." Griffin blev avbryten av Olly.

Vad ville Olly nu då?

"Kimberly, du skulle nog vilja se det här"

"Vänta Olly"

Olly ryckte på axlarna och stampade iväg igen.

"Så, vad ville du?" jag tittade på Griffin och log så diskret som jag kunde. 'Sluta le sådär! du ser ut som en idiot!'

"Jo, mitt lag har match ikväll. Vill du komma?"

Jag kände att jag skulle börja hyperventilera. Griffin, bjöd ut mig. MIG! Kimberly!

"Vad säger du?" han log sitt perfekta leende och satte sin arm strax brevid mitt ansikte så han stod lutad mot mig.

"Ja, gärna" Jag blev förvånad över min stadiga röst och log självsäkert. "Jag kommer"

"Bra" han skulle precis kyssa mig, när Nat skrek i mitt öra

"KIIIIMBEEERLYYYY! VI SKA PÅ LEEKTIOOOON NUUUU!"

Griffin stirrade på Nat, och hon log kallt mot honom.

"Vad gör du här, flickfavoriten? Gå vidare"

Griffin tittade stött på Nat, vände på klacken och gick iväg. Jag tittade förbannat på Nat.

"Tro mig" sa hon, la den enaa handen på bröstet och den andra i luften. "Du kommer tacka mig någon dag för det jag nyss gjorde."

__________

Jag vet att ni fått vänta länge, så jag tänkte. 'Hmmm... jag kan ju göra en lång del, föra storyn framåt, och göra så Niall blir snyggare än någonsin. Eller så kan jag låta dom vänta tills dom vill sticka mig med gafflar. Hmm... undrar vad jag ska välja...' Typ, något sånt... Näe, ni skulle inte vilja sticka mig med gafflar. Ni vill bränna mig på bål, som den häxa jag är! C: Nej, men det har tagit lång tid, för jag har haft några, uhum, problem. Både med skolan, och ehem, något annat som är onödigt att ta upp på bloggen... C: Hoppas ni gillade delen, och snälla, ni kan väl lindra ert hat mot mig, nu när ni fått er del? C:< Inga bilder nu.

Så. Nu kan ni hata mig. FRITT FRAM! XC

Näeeee.... okej, jag ska sluta skriva att ni hatar mig, för ni kommer hata mig för det...

ATTANS! XC