"Vad är ditt namn?"

"Kimberly."

Han log och tog min hand.

"Vackert namn på en vacker kvinna"

Med dom orden försvann han ut genom dörren, och jag rodnade åt hans ord, men kom sen tillbaka till verkligheten.

"Nästa kund!"

_____________

Nialls perspektiv, dagen efter

"Jag får det inte att funka! Det finns ju massor med Kimberly tjejer på twitter! Och jag vet inte ens vad hon heter!" sa jag frustrerat och lät mitt huvud falla ner på skridbordet och ge ifrån sig ett högt dunk.

"Glöm henne Niall. Du möter nya tjejer varje dag, vad är det som är så speciellt med henne?" frågade Zayn.

"Hon jobbar på McDonalds, hörde du honom inte?" skrattade Harry.

"Allvarligt grabbar, hon var speciell."

"Då var hon väl det" sa Louis och höll sig för skratt.

Jag suckade och fortsatte leta.

"Du kan ju pröva på henne" sa Harry och klickade på ett konto med en lång ljus fläta som profilbild.

"Nej, hon har ju inte långt hår" sa jag och himlade med ögonen "dessutom heter det här kontot inte ens Kimberly"

"Men pröva, för guds skull!" sa Liam och nickade. "dessutom, om det inte skulle ha något med någon Kimberly att göra, skulle vi ju inte fått se kontot"

Jag vände blicken mot datorn och kollade in hennes bilder. En bild på en lång flicka med blont hår log mot kameran.

"Det här är inte Kimberly" sa jag och bläddrade vidare bland bilderna.

Jag bläddrade förbi en bild med den blondhåriga tjejen och två andra tjejer, en med flammande rött hår och en annan med brunt hår och stort leende på läpparna. Dom stod framför en berg och dal bana och höll varandra hårt i handen. Jag spärrade upp ögonen och bläddrade tillbaka till den bilden.

'På tivoli med mina bästavänner Kimberly och Nat. Nu ska vi åka en farlig bana. Wish us good luck ;)'

"Det är Kimberly!" tjöt jag och flög upp från stolen.

"Vi sa ju att vi skulle hitta henne" sa Harry slugt.

Jag klickade på Follow och hoppades att Kimberlys kompisar inte är haters.

Kimberlys perspektiv

Jag satt i soffan i min lägenhet och spelade spel på min mobil. Mitt i spelet började min mobil ringa. Jag suckade och svarade.

"Kimberly!" skrek Susan i luren innan jag hann säga något.

"Ja, vad är det?"

"Niall Horan följer mig på twitter!"

Jag stelnade till. Han har väl inte... nej, såklart inte. Susan är vacker med sitt långa blonda hår.

"Det är ju kul! Men, jag trodde inte att du gillade One Direction?"

"Nu gör jag det!" skrek hon glatt och la på.

Jag tänkte på det ett tag. Jag är ju trotsallt med på ganska många av Susans bilder, men, hade han inte följt mig då? Nej såklart, han vet inte vad jag heter. Jag tänkte sen inte mycket mer på det och fortsatte spela.

Jag hasade mig upp ur sängen nästa dag. Skola idag. Igen. Jag struntade i att äta frukost. Vi slutar ändå 12.50 idag. Jag tog på mig svarta byxor, en svart tröja med gula blommor på och sen lite smink. Jag funderade på att hela dagen skulle gå utan frukost så jag tog ett äpple. Jag kollade på klockan och log. Äntligen skulle jag komma i tid till bussen. Jag tog min jacka och väska och började gå. Jag slängde äpplet i diket och satte mig i busskuren. Det var alldeles tomt på gatorna, och jag undrade om klockan gick fel. Jag tittade på klockan i mobilen. Nej, klockan är åtta. Det borde vara någon här. Jag andades in den svala luften. Det är en härlig morgon, kanske jag borde gå till skolan. Det är ju ändå långt härifrån. Men Natasha brukar alltid åka med mig. Nej, jag vill gå. Jag plockade upp mobilen och smsade henne att jag går till skolan.

Jag började gå i rask takt, men saktade efter ett tag av. Varför så bråttom? Jag log avslappnat och stoppade händerna i min jackficka. Min mobil viberade till, men jag struntade i det. Lite längre fram såg jag skolan, och också Thomson som gick ensam. Jag sprang ikapp honom.

"Hey Sis" sa han och log svagt.

"Hur är det? Du brukar inte gå ensam, och verkligen inte se så bedrövlig ut! Du ser mer ledsen ut än en gris som ska slaktas."

Han skrattade tyst.

"Alex har dumpat mig för att hänga med sin nya flickvän, Stephanie"

Jag la min arm över hans axlar.

"Såså, dom gör nog slut snart"

"Varför tror du det?"

"Jag bara känner det på mig"

Steph är en riktig player. Hon går i en annan klass. Han nickade och sprang ikapp någon annan. "Vem vill synas med sin syrra, liksom" brukar han säga och skratta. Jag skrattade tyst.

"Kim!" skrek Susan och sprang ikapp mig.

"Hey!" skrattade jag och krokade arm med henne.

"Niall följer mig på twitteeer" sjöng hon högt och tydligt, för att alla skulle höra. Och det gjorde dom alltid. Viskningar spreds på skolgården.

"Schh" sa jag. "Varför vill du att alla ska höra? Jag menar, ni kanske har ett hemligt förhållande" Det tog emot att säga det, men tillslut presseade jag ut det genom munnen.

"Ja!" sa hon och log. "Det var inget alla!"

Det ringde in, och jag har ännu inte sett Natasha. Jag måste berätta för henne om Niall.

Just nu, jag vet inte varför, längtade jag till jobbet efter skolan.

Vi gick in i klassrummet, och satte oss på platserna. Läraren kom in i klassrummet och började prata på spanska. Tänk om Niall följde henne bara för att hålla koll på mig? Eller han kanske bara följde henne för att hon är vacker? Eller, så är det nån galen ailen som tog över Nialls konto och fick honom att följa alla som inte gillar 1D, sen lämnar han kroppen och Niall vaknar upp som vanligt, men kommer sen på att han följer flera miljoner mer tjejer och killar. Eller, så kanske han bara följer alla som ber honom följa dom. Fast då hade han följt mer än när han var alien, för det är måååånga som vill bli följd av honom. Annars kan han hittat kontot och tänkt 'Åh, vad fin hon är, henne ska jag följa!' Fast, jag tvivlar. Liksom, hade han inte följt mig också då?

"Kimberly Lake, jag visste att du var en plåga, men att du har dåliga öron, det visste jag inte!" nästan skrek Mrs. Galvez på spanska. Antingen sa hono det, eller så frågade hon om jag var en pizza med röda stövlar. Fast jag chansar på det första.

"Ehm, jag har bra öron Mrs. Galvez" jag hörde på min egna röst att den var klen och ostadig. Hoppas bara att hon inte hörde det.

"Nå, vad heter Inkarikets skapare?"

"Manco... någonting"

Hon suckade.

"Nära nog"

____________

Kapitel 3 då! Jaha jaha du. Det är lite svårt att skriva när foten måste vara högt upp. Jag borde aldrig hoppat från taket.... jo, jag har brutit foten och måste ha bandage. Fast alla har skrivit fina saker på mitt bandage på skolan. T.ex "Luleå är bäst <3" Han gillar Hockey c: Och jag tror han kommer från Luleå. När jag frågade varför det var bra att Luleå gjorde mål stirrade han på mig som om jag vore helt dum i huvudet. Aah, jag gillar vår klass cc: Lite av ett mellankapitel, dock....

Jag har märkt att kommentarerna minskar, och jag är rädd att mina noveller är dåliga. Snälla, om ni tycker om det, kommentera!

Jag, Natasha, Sofie, Susan, Anne och Phoebe är i grupp 2. Jonathan, Charlotte, Cheryl och Clio, Griffin, Jacob är grupp 1, och resten är i 3 och 4.

Jag kollade ut genom fönstret. Thomson satt i gräset med sin kompis och pekade ut tjejer som gick förbi. Dom råkade peka på en lärare och fick en sträng blick.

Oups.

_____________

"Kimberly, är du med oss?"

Jag tittade upp och mötte Mr. Olyms stränga blick.

"Ehem, ja, jag är med"

Mr. Olym nickade kort och öppnade NO boken. Min blick svepte över rummet. Cheryl hade sin spegel uppe och putade med läpparna, Clio satt nästan i Jonathans knä längst bak i klassrummet och verkade söka något i ryggsäcken. Är det hennes läppstift eller är det hennes mascara? Hon tog upp något gult ur väskan och gjorde något på bänken. En penna. Och hon skrev något på bänken. Jag gav Natasha en blick som sa "Säker typ 'C+J=Forever, love you sweetheart'" Fast hon verkade inte så glad. Hon hade något mordlystet i blicken. Ja juste. Jon är ju hennes 'man'.

"Kimberly Lake, hur många gånger måste jag säga åt dig?!" frågade Mr. Olym högt.

Allt blev tyst i klassrummet. Charlotte slutade faktiskt skriva något på sin mobil och tittade upp och sökte efter offret. Det vill säga mig.

"Bara en gång" jag var själv förundrad hur stadig jag var i rösten. För inombords grät jag och skakade samtidigt.

"Bra" sa Olyms kort.

Allting blev normalt igen. Som om det inte var nog plingade någonting högt i klassrummet. Nu var Mr. Olyms alldeles röd i ansiktet.

"Vem har mobilen på i klassrummet?!" röt han.

Jag tittade försiktigt ner i bänken och hoppades att han inte upptäckte att det var från min väska den kom från. Han lät blicken svepa över rummet, då den tillslut stannade på mig.

"Kimberly Lake, kan du vara snäll och lämna över din mobil?!" man såg att han försökte dölja ilskan, men han döljde den inte så bra.

"Men Mr. Olyms sms:et är från Charlotte!"

Mr. Olyms tittade på Charlotte som oskyldigt tittade ner i boken och låtsades skriva något.

"Inte alls! Se bara hur hon skriver något i boken" sa Cheryl och skyddade sin bästa vän.

Mr. Olyms, som alltid brukade välja de populäras sida, nickade mot Cheryl och log förtroende.

"Men kolla, Mr. Olyms! sa jag och höll upp mobilen med sms:et uppslaget."

Han läste upp orden högt.

"Hej Kim. Vill du träffas på lördag? Ska vi åka och shoppa? Älskar dig, din bff"

Allas blickar flög snabbt över till Charlotte, och hon log. Det leendet. Alla känner till det. Alla utom lärarna. Hon ljög. Hon visste att han skulle läsa upp det.

"Se! Kimberly Lake, du får först och främst kvarsittning för att ha mobilen påslagen, sen får du kvarsittning för att felanklaga någon. Två veckor."

Natasha stampade med fötterna i golvet när hon gick efter mig.

"Såg du hur Clio slängde sig på min man?!" röt hon.

"Du, jág har nog lite värre problem. Som kvarsittning i två veckor" sa jag, lämnade väskan i skåpet och stängde det sen.

"Ja, det. Det ordnar sig. Du, jag sticker till lunchen. Vi ses vid mattelektionen klockan 2" sa Natasha, stängde sitt skåp och gick åt andra hållet mot matsalen.

Jag gick in i den hemska kvarsittningskorridåren. Genom dörrarna kunde jag höra skrik, skratt och gråt. Jag tog ett djupt andetag, tryckte ner handtaget och klev in i kvarsittningsrummet 225.

"Nästa" sa jag trött och rättade till mitt McDonalds förkläde.

Längst fram i ledet stod nu en blond kille med frestad blick. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var mig han hade velat äta upp.

"Jag tar tre Big Mac och två McFeast och fyra chokladmilkshakes och en vanilj." sa killen och log.

"Ursäkta, sir. Men är du säker? Äter du verkligen så mycket?"

"Det är till mina fyra andra vänner."

Jag nickade och slog mig löst på skallen.

"Såklart"

Han skrattade.

"Du får dom alldeles strax" sa jag och log.

Han nickade.

"Så, vad för dig hit?" frågade jag artigt.

"Jo, jag och mina vänner har precis varit på konsert, så vi ville vila ut tills vi åker på en till"

"Åhå!" skrattade jag. "Vilka såg ni?"

"Oss själva"

Jag stannade upp.

"Va?"

"Känner du inte igen mig?" han skrattade "jag är Niall Horan från One Direction"

"Och dina vänner är resten av bandet"

Han nickade och log.

"Varför jobbar du på McDonalds då?"

"Måste kunna behålla min lägenhet" jag ryckte på axlarna.

Hans mat hade kommit och han fick två brickor med mat.

"Vi syns" sa jag och log.

Han skulle precis vända sig om när han stannade och kollade mig i ögonen.

"Vad är ditt namn?"

"Kimberly."

Han log och tog min hand.

"Vackert namn på en vacker kvinna"

Med dom orden försvann han ut genom dörren, och jag rodnade åt hans ord, men kom sen tillbaka till verkligheten.

"Nästa kund!"

______________

Del 2! Jag brukar inte vilja ta med One Direction så fort, men jag kunde inte låta bli att få med Niall i andra delen ccc:

Jag har nu kommit på att min dator inte gillar mina bilder till kapitlen, så vill ni se bilderna utan att det blir suddigt, klicka på bilderna c: